Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter att de båda några ögonblick stått stilla och vägt
med värjorna korsade för att hämta andan något, begynte
striden på nytt. Adolph hade inbillat sig, att Buss
fortfarande skulle stå kvar med ryggen mot väggen, hvarför
han angrep med häftighet för att möjligtvis kunna sticka
ned honom, innan han ändrat plats. Men däraf blef intet.
I detsamma Adolph anföll gjorde Buss ett snabbt språng
åt sidan, så att den förre liksom sin dödade kamrat körde
värjspetsen i väggen. Ett ögonblick svindlade det i Adolphs
hufvud.
— Nu är jag förlorad! tänkte han, i det han ryckte
loss värjan.
Men Buss brydde sig ej om att draga fördel af sin
motståndares förlägenhet. Med lätthet hade han kunnat
döda honom, men det ingick ej i hans plan att göra det
genast. Nej, först skulle han pinas en stund, göras till
åtlöje, han skulle andfådd dansa kring rummet som en
pajas, han skulle bringas till raseri och förtviflan för att
till sist stickas ned med samma lätthet, som man sticker
en bunden gris.
Så snart Adolph fått sin värja fri, ställde sig Buss
framför honom, så att det nu var den förre, som stod med
ryggen vänd mot väggen. Buss lät sin skarpa klinga i en
oroväckande närhet blixtra för hans ögon, han till och
med roade sig med att lindrigt såra honom i näsan och
öronen och skära af en och annan knapp i hans fina rock
Adolph blef allt mer och mer förvirrad och parerade
så osäkert, att det väckte de kringståendes förvåning och
löje. Under hela tiden skämtade Buss med sitt offer.
— Det här är ju lika trefligt som att kurtisera vackra
flickor. Eller hur, monsieur Adolph?
Monsieur Adolph svarade ingenting men kallsvettades
och parerade.
...Eller som att skrifva kärleksbref... Och falska
sådana, din skurk! röt Buss och gaf honom ett stygn i
ena örat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
