Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gåfvo oss alldeles förlorade, då en af oss fick en ljus tanke.
Han pekade pä ett ganska bredt sund, men som var
uppfylldt med många grund.
— Låt oss segla in dit! Kanske ryssarne där sätta på
grund och då äro vi räddade; yttrade han.
— Utmärkt! Det var en god idé. Kanske det kan
lyckas, ropade vi allesammans och satte kursen dit.
Sundet ansågs mycket farligt, och i allmänhet brukade
vi undvika det. Endast en och annan gång, då vi ville ta
en ginväg, brukade några af oss, som fullkomligt kände till
farleden, använda den. Några af fiskarne hade icke alls
reda på grunden, hvarför de seglade i de förstas kölvatten.
...Jag som mycket väl kände till sundet seglade främst.
Min bror däremot, som nyss kommit hit till trakten, höll
sig efter.
...Nu voro ryssarne alldeles inpå oss. Det var i sista
minuten, vi upptäckt sundet. I hvinande fart bar det dit.
Ryssarne efter. De trodde tydligen, att sundet, som
verkligen såg tämligen vidt ut, var godt farbart. Med blicken
skärpt och handen fast om rodret styrde jag båten. Jag
visste, att det gällde lif och död, icke blott mitt eget, min
hustrus och mina barns, utan äfven mina kamraters.
Uppmärksamt iakttog jag i dunklet mina märken, som jag hade
af träd och stenar på stränderna. Redan hade jag lyckats
passera förbi flere af grunden. Då hörde jag glädjerop
bakom mig. Jag vände mig om och såg, att ett af
ryssarnes fartyg stött på. Från dettas däck hördes vilda,
underliga rop. De voro tydligen ursinniga och fastän afståndet
var väl långt, sköto de efter oss, likväl utan att kunna
göra någon skada.
...Då de två andra fientliga fartygen sågo kamratens
missöde, styrde de hastigt åt sidan och lyckades passera
gründet. De voro oroväckande nära. Kulorna från deras
gevär pepo kring våra båtar och träffade ett par af oss.
Ett litet barn blef dödsskjutet. Då de andra mödrarne
märkte detta, sade de till barnen att huka sig ned framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
