Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bryr han sig om att stanna kvar där och bese stadens
lustigheter. I stället beger han sig ut i skärgården, och då
han väl kommit ut ett stycke, beger han sig genast utan
att ens ha stannat öfver natten tillbaka igen. Hvem kan
bli klok på den mannen.
Skepparen skakade på hufvudet och gick tillbaka till
stugan.
Åke seglade mot Värmdö till. Natten var mörk, dock
icke så mycket, att han icke svagt kunde urskilja öarnes
stränder. Som han många gånger förut farit samma väg,
kunde han godt hitta.
Endast en gång höll det på att gå galet. Han skulle
genom ett sund, hvilket han tyckte sig kunna urskilja
mellan ett par öar. Han styrde dit. Mycket riktigt. Det var
ett sund. Han kunde tydligt urskilja stränderna på båda
sidor. Båten gled fram mellan dem. Sundet blef allt trängre
och trängre, men det var som det skulle vara. Sorglöst
seglade han på, då han plötsligt svagt tyckte sig urskilja
grupper af tall och gran midt framför sig.
— Bah ! Det är ännu en god bit dit. Afstånden synas
alltid kortare i mörkret. Genomgången måste snart synas,
tänkte han och styrde rakt mot dem.
Men fåfängt spanade han efter öppningen. Ingenstädes
kunde han trots sina skarpa ögon se någon sådan.
— Skulle jag verkligen kommit fel, mumlade han och
släckte af på skoten så att farten något minskades.
Plötsligt hördes ett skrapande ljud, och samtidigt slog
en trädgren Åke på näsan. Båten hade stött på grund.
— Sannerligen tror jag icke vattnet har tagit slut och
att jag seglat rakt upp på land, utropade han skrattande,
medan han förvånad blickade sig omkring.
Det var icke något sund, han kommit in i. Det var
en vik, i hvars innersta ända han satt sig fast.
— Så misstog jag mig verkligen om kursen, mumlade
han, i det han tog ned seglen, stötte båten från grundet
och rodde ut ur viken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
