Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, det är bäst att du går din väg- Jag vill ieke
se dig.
— Malin!
Det låg en ton af ångest i Åkes rop. Malin såg upp
ett tag. Skulle det vara möjligt, att han ännu höll fast vid
henne? tänkte hon. Men högt yttrade hon.
— Jag förstår icke, hvarför du kommit hit. Du har
ju en gång förskjutit mig. Hvarför tog du mig icke med i
båten, då jag så innerligt bad dig därom. Hvarför tog du
mig icke, då jag gaf mig åt dig? Nu är det för sent.
Trots hennes motstånd tog Åke hennes smala hand
mellan sina och behöll den.
— Malin! Det får icke vara för sent. Om du kunde
ana, hur jag ångrat mig. Hur jag sörjt öfver, att jag var
så hård mot dig den gången, hur förtvifkd jag varit öfver
att icke veta hvar du fanns, om du ännu lefde eller var
död. När jag tänkt öfver den sista möjligheten, har jag
varit nära att hoppa i sjön. Hela lifvet har då tyckts mig
förlora all glans och glädje. Jag har icke fått någon ro,
förrän jag förvissat mig om hur det stod till med dig. Och
så snart jag fått veta det, brann jag af längtan att få träffa
dig. Jag visste att du blifvit svårt sårad. Jag tänkte att
du kunde dö hvilket ögonblick som helst. Och jag
försäkrar dig: Det finns ingenting i mitt lif, som vållat mig
sådana kval som den tanken, att du skulle dö, innan jag
fått tala med dig. Och därför hade jag ingen ro, förrän
jag träffat dig.
Malin lyfte på sitt bleka hufvud och betraktade Åke.
Hon kunde icke misstaga sig. Han ljög icke, han
hycklade ej. Den starka känsla, som talade ur hans ögon och
anletsdrag, var äkta.
En svag glimt af glädje lyste i hennes ansikte. Med
halfslutna ögon betraktade hon Åke.
— Är det verkligen sant, hvad du sagt? frågade hon.
Det gick en ilning genom Åkes kropp, när han såg
glimten i hennes öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
