Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han såg att mannen, som samtalade med Lisa, gaf
henne ett hemligt tecken att gå ut.
— Nej, nu kan det vara på tiden att ingripa, tänkte
Buss och reste på sig.
Han gick fram till disken och låtsade sig snubbla mot
adelsmannens stol.
— Hvad är det för en tölp? Vet ni icke att er plats
är där borta? Hur kan man servera dylikt pack! utbrast
adelsmannen föraktfullt.
Det jäste i Buss’ bröst.
— Sa ni tölp? yttrade han kort.
— Hörde ni ej... ja, just tölp, sa jag. Ni tycks verk-
ligen vara en sakramenskad tölp.
— Det skall kosta ert lif. Jag är ingen tölp utan
officer i hans majestäts armé. Drag er plit.
— Ni officer! yttrade adelsmannen häpen.
— Just så! svarade Buss och drog sin värja.
Vid Buss’ häftiga ord hade Lisa igenkänt honom. Så
fort hon hörde denna röst, klack det till inom henne. Hon
blickade upp och mötte för en sekund hans blixtrande öga.
Det brann med en glöd, som gjorde henne rädd och i
medvetandet om sin skuld, slog hon ned blicken.
Då adelsmannen på grund af Buss’ hållning och manér
samt delvis imponerad af den befallande tonen insett att
det verkligen var en officer, han hade framför sig, reste
han sig, visserligen blek men med tämligen bibehållen
fattning.
— Ska det nu börjas igen. Min Gud, skall han nu
döda en människa igen. Och detta för min skull, för mig
obetydliga, dumma värdshusflicka, suckade Lisa.
Hennes ögon sökte Buss’. Hon ville söka lugna honom,
beveka honom att icke slåss och utsätta sitt eget och en
annans lif för hennes skull, men Buss såg henne ej, all hans
uppmärksamhet var riktad på adelsmannen, hvilken han
hatade, och detta så mycket starkare just emedan han var
missnöjd med sig själf. Men äfven om han märkt hennes
bedjande ögonkast, skulle han föga fäst sig därvid. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
