Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brydde sig knappast längre om Lisa. Det var mannen, han
ville åt. Hans kränkta stolthet måste taga sig ett uttryck
och han kunde icke finna något bättre och som starkare
tillfredsställde honom själf än genom att döda mannen.
Och för hvad! För det han vågat kasta en blick på
Lisa. den flicka, som han tyckte om, eller rättare sagdt
gifvit sig djäfvulen på det han skulle tycka om, emedan de,
som han trodde, så bra passade för hvarandra.
Buss insåg själf, att det var bra starkt att döda en
människa för en sådan bagatell. Var flickan värd det? På
intet vis. Tvärtom. Hon var mogen att kastas på
sophögen bland de andra kadavren Och likväl kunde han
icke förneka inför sig själf, att han hade ett visst tycke för
henne. Hvarför kunde han icke så noga säga, men att det
fanns, det kände han.
Adelsmannen hade äfven dragit sin värja.
— En garde! ropade Buss och korsade klingan med
sin motståndares.
I detsamma gaf Lisa till ett rop och svimmade.
Buss fann sin motståndare raskare än han trott. Innan
han visste ordet af, hade han blifvit sårad i ena underarmen,
hvilket gjorde, att han därefter blef försiktigare. Ett
ögonblick, då han fick se blodet strömma ned för armen, steg
vreden honom åt hufvudet och han gjorde ett häftigt utfall
för att stöta värjan rakt i bröstet på sin motståndare. Men
denne parerade lugnt och säkert. Han visste hvilken
fruktansvärd fäktare han hade att kämpa emot, han visste att
det gällde lif och död, och han uppbjöd all sin förmåga för
att kunna rädda sig.
Värjorna blänkte och rasslade. Då Buss lugnat sig
något, tänkte han blott på hvar han lämpligast skulle kunna
placera sin värja i motståndarens kropp utan att döda denne.
Ty det ville han ej. Han hade nästan känt samvetskval
öfver att ha spetsat fem män för en flickas skull och nu
ville han endast märka denne. .Men det skulle blifva ett
märke som denne mindes och som gjorde denne ur stånd
att vidare besöka källaren »Randiga Byttan» och uppvakta Lisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
