Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja visst, svarade Åke lugnt.
— Jag skulle aldrig kunnat härda ut. Jag skulle vändt
bort hufvudet, och jag tror nästan, att jag hade dånat.
— Det kanske händt att du gjort. Men hur tror du
det skulle gå vid dueller, om männen togo sig för att svimma?
Då blefve det allt klent med dem.
Malin svarade ej. Hon tänkte på att duellen egentligen
icke alls borde finnas till. Då kunde många människolif
vara sparade.
— Och hvad blef det af flickan? frågade hon endast.
— Så snart duellen var slut, gick löjtnanten fram till
henne, tog henne i sina armar och bar henne hem till sig.
— Gjorde han verkligen det?
— Jaha. Han bar henne genom gatorna hem till sig.
Folket trodde visst, att det var någon sjuk.
— Jag skulle önskat, jag varit i hennes ställe,
mumlade Malin, utan att tänka på hvad hon sade.
Åke, som hört hennes ord, blickade häpen upp.
— Önskade du vara i hennes ställe? Du får så tusan
heller, min flicka, yttrade han barskt.
Malin betraktade honom leende.
— Ack nej. Jag menade ej, hvad jag sade. Jag tänkte
blott att den flickan var lycklig, som var så älskad, att en
man för hennes skull dödade fem stycken. Jag skulle bra
gärna velat sett henne. Du skulle ha fört mig till den där
källaren och visat mig på henne.
— Asch! Hon var icke olika alla andra. Rätt bra
såg hon förstås ut, men jag tycker att du är lika vacker,
svarade Åke.
Och Malin var nöjd.
Två dagar seglade de och sedan voro de framme vid
sin stuga. Lyckliga och nöjda med sin färd började de
göra sina tillrustningar för att få allt i ordning. Malin
styrde och ställde inom hus och Åke grejade med sin båt
och sina fiskedon. Mycket hade de ej, men det lilla, som
var deras, var dem så mycket mera kärt. Och sedan
vidtog deras samlif i den ljusaste lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
