- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
794

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hösten var ovanligt klar och vacker. September månad
gick och halfva oktober. Men då började stormarne ryta,
regnet kom och dagarne blefvo allt mörkare och kallare.
Dunkla rykten om ryssarne voro i annalkande, och att dessa
ånyo härjat några öar i yttersta skären började sprida sig
bland fiskarena. Men dessa satte föga tro till dem, menande
att årstiden vore så olämplig, att det var ingen sannolikhet
för, att ryssarne verkligen skulle göra sig besvär med att
fara öfver hafvet för att härja några öar och bränna några
stugor.

En natt vaknade Åke vid ett buller.

— Hvad kan det vara? undrade han och reste sig upp
i sängen.

Malin sof lugnt.

Han gick fram till fönstret. Plötsligt bländades hans
ögon af ett eldsken. Det tycktes komma från huset, som
tillhörde fiskaren, af hvilken de köpt stugan.

— Malin! ropade Åke inåt rummet.

— Hvad är det, min vän? frågade denna sömnigt och
slog upp ögonen.

— Det brinner. Fiskarens gård har fattat eld. Kläd
på dig, så skola vi gå ut och hjälpa honom att rädda
hans hus.

Åke och Malin togo på sig sina kläder.

I detsamma hörde de, att någon kom springande. Det
bultade hårdt på dörren.

— Ryssarne! Ryssarne! skrek en förskrämd röst utanför.

Det var fiskaren. Åke öppnade dörren och släppte in
honom.

Den gamle fiskaren var nästan från sina sinnen af
skrämsel. Han var likblek och darrade i hela kroppen.

— De äro snart här. Jag såg dem, då jag flydde ut
ur huset. Vi måste skynda bort och gömma oss i skogen.
Få de tag i oss äro vi förlorade.

Åke kände en iskyla i sitt bröst. Han var rädd, icke
för sin egen skull, men för Malins. Fingo de fatt i henne,
då var hon i sanning förlorad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0800.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free