Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Nu är jag herre öfver dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själf blott nödgats sätta dem i gång, emedan kungen så
velat; och slutligen tilläde han något, som gjorde ett djupt
intryck på domarne. Han sade nämligen, att han måst
verkställa mycket mot sin vilja.
I början af februari följande året var rannsakningen
slutad. Somliga menade, att man borde uppskjuta domens
afkunnande tills man tvungit Görtz att redovisa för de
medel, som han förvaltat. Men rådsherrarne jämte
drottningen yrkade på snart utslag, som man sade för att
därigenom frambränna de stora summor, som man ansåg, att
Görtz hade undansnillat. Däruti instämde borgare, präster
och slutligen också adeln, hvarför också målet genast skulle
afgöras.
Vid rättegångens början hoppades de fleste af domarne,
att man icke skulle behöfva tillgripa så blodiga saker som
bödelsyxan, men kammarkollegium insände åtskilliga bref
och protokoller rörande sina tvister med Görtz och
olagligheten af dennes åtgöranden, och då föreslog man strängare
bestraffning och påminde om, huru pöbeln törstade efter den
anklagades blod. Därtill kom dessa senares växande ovilja
mot Görtz, ju mera de under rättegången lärde känna hans
statsförvaltning och hörde det sätt, hvarpå han
försvarade sig.
Detta afgjorde hans öde.
I början af januari sammanträdde ledamöterna till den
sista omröstningen. Alla röstade för dödsstraff. Dessutom
föreslogo de flesta, att liket skulle nedgräfvas på galgbacken.
Domen afkunnades i fängelset för Görtz. Han föreföll
mycket lugn och värdig, men anhöll om uppskof till dess
medlen hunnit redovisas.
Detta vägrades honom. Och när massorna på gatorna
fingo kännedom därom, ropade de:
— Där finnas inga andra medel än mynttecken och
öfver sådana behöfs ingen redovisning.
Orsakerna till sistnämnda besynnerliga afslag uppgifvas
olika. Åtskilliga, som hade ondt samvete, fruktade kanske
att deras egna försnillningar af medel och lismerier för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
