Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Sista tablån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom en, kan ju vara stunder af sann fröjd, men det är
icke allt och det går för öfrigt icke upp mot någonting
annat.
— Och hvad skulle det vara? frågade Kruse.
Buss svarade ej utan blickade blott på honom, medan
ett matt leende lekte på hans läppar.
— Tänk på alla Stockholms vackra flickor, mumlade
han till slut.
— Jaså, du har icke glömt den där historien, tänkte
Kruse.
Men högt yttrade han:
— Bry icke din hjärna med dylika tankar i en sådan
stund som denna. Det passar icke en krigare. Låt oss nu
lägga oss ned och dö. Farväl, kamrat!
Han tryckte ännu en gång hans hand och lade sig
sedan ned i snön. Buss gjorde likaledes och drog kappan
öfver hufvudet.
Begge lågo tysta, bidande döden. Rundt omkring dem
upprepades samma scener, vänner och kamrater, som
hviskande togo afsked af hvarandra och lifvet och väntade, att
döden skulle komma så snart som möjligt.
Natten förgick. Af de, som tillbringat den utanför
stugorna, fröso nästan alla ihjäl, och då morgonen grydde voro
endast några hundratal knektar vid lif och många af dem
med så förfrusna fötter, att de voro ur stånd att tåga vidare
utan måste ligga kvar.
Hela den natten låg Buss grubblande. Mot morgonen
somnade han men vaknade åter efter en kort slummer.
Han kände sig stel i hela kroppen men fann till sin
förvåning, att han ännu var vid lif. Bredvid honom låg Kruse.
Denne rörde sig ej. Buss ämnade väcka honom men
hejdade sig.
— Må han sofva och återhämta krafter, så kanske vi
sedan kunna fortsätta marschen, tänkte han, i det han reste
på sig och sträckte på benen.
Rundt omkring honom lågo ihjälfrusna soldater i
snödrifvorna. Knappast en enda såg han vara vid lif. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
