Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En resa i Sverige, en brunnsdrickning i »Aganippen» och en silhuett af Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
EN SILHUETT AF BLANCHE.
Blanche tickade Böttiger genom Lénström för verserna,
fann dem »mycket lyckade» och skref följande rader: »Något
horn i sidan har jag ej, såsom han och du tro, till honom,
men det förargar mig alltid, när män med talang och snille
icke hafva sjelfständighet. Frambär min helsning till honom
och förklara å mina vägnar, att ingen är beredvilligare för
en försoning än jag, ifall han skulle hafva sett något
särdeles förfärligt i det lilla oskyldiga epitet, jag tilldelat honom
och hvilket han så nätt replikerat.»
Tillvaron är för Blanche ingen hemsk gåta att rufva
på. Grubbla ej! — säger han i en dikt: Hvarför grubblar
du? — Sök icke att mäta stjernans lopp och stjernans
afstånd! Dröm hellre om en ängel, som vinkar dig upp i
skyn. Plåga icke din hjerna med några onödiga frågor; leta
ej efter ursprunget till det hela, efter fröet,
»när dess frukt i höjden ler mot dig!
Endast källans våg din törst kan släcka,
Gör dig samma, hvar dess ursprung är.»
Nej, mer än grubbel, veklagan och tårar älskar han
under denna tid skämt, sång och glädje. Qvickheten är
hans vapen, då han angriper sina fiender; med den kämpar
han mot systemet cfch adeln; den brukar han mot teatern
och akademien. När det gäller att finna rätt på en kandidat
till en af stolarna, föreslår han den ryktbare
peccorale-dik-taren Ris, en garfvare i Venersborg, indragningsmaktens
Fredholm, Hartmansdorff, Lindeberg, Hierta med flere, och
när åtskilliga af dessa hans kandidater känna sig stötta, mest
öfver det sällskap August Blanche gifvit dem, svarar han
med ett skämt i en uppsats i Freja: »Att i en tid, hvars
fysionomi bär prägeln af den djupaste melankoli, söka
nedstämma de få, hvilkas humoristiska förmåga komma hvar
och en att ’draga på munnen’, och således förstöra den
bästa gymnastik för skrattmusklerna, som nu för närvarande
finnes i vårt fädernesland, är ett brott, hvartill vi för ingen
del vilja göra oss skyldiga.»*
Den tidens liberale gjorde alldeles såsom vår lids —
skämtade med de aderton i Svenska Akademien. Med
anledning af den ofvannämda stolens besättande skref Beskow i maj
* Se Freja 1839—1842.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
