Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tå cn vagn vore beredd att ge hvad som helst. Det har
verkligen ofta händt, att ganska förnäma och rika personer
tiggt mig 0111 hästar och vagn med en ilver som om det
gällt deras eviga salighet. Äfven hyrkuskar kunna ibland
bli förgudade. Skräddare och skomakare bli det kanske
oftare, emedan ett par mankerade byxor eller skor lätt
kunna kosta en menniskas hela lvcka.
En ung tjeiisteman är t. ex. befald att pil en viss timme
uppvakta sin höge förman, men får ej sina byxor från
skräddaren och kan ej inställa sig. Han anses genast
fölen slarf, kanske för en rabulist och blir förbigången af
kamrater med sämre förmåga, men med bättre skräddare.
En flicka skall träffa sin älskare på en bal, men strandsatt
på skor, måste hon stanna hemma. Älskaren infinner sig
pä balen, träffar andra flickor, men med skor, och han
glömmer den skolösa.
Men, för att återtaga min berättelse, jag stod och
tittade åt alla håll, men ej ett enda af våra ekipager syntes.
Säkerligen stodo de ännu och väntade utanför herrskapernas
portar, emedan herrarne och damerna ännu icke slutat sina
toiletter för balen. Tänkande på livad folk och djur måste
slita i den skarpa vinterqvällen, svor jag inom mig rätt
hjertligt öfver sidenklädningar och blommor i håret, öfver
krås och manschetter, öfver hela den glada och lyckliga
ve riden, som dansar sig varm utan att behöfva det och
knappast af vintern känner mer än genom den vaniljglace,
som läskar deras läppar.
Oförmodadt och utan att jag ens sett hvarifrån hon
kommit, stod framför mig en välklädd qvinna med
siden-liufva, krage och muff af äkta mård samt med ett lätt flor
för ansigtet.
»En täckt rack till Norrbacka och det på ögonblicket!»
ropade hon andtruten.
»Finns ingen hemma,» svarade jag sanningsenligt.
»Ingen hemma!» upprepade hon djupt nedslagen.
»Men kanske det finns hos de andra hyrkuskarne i
grannskapet. . . Var god hör efter hos Söderström, hos
Winter, hos ...»
»Jag har varit hos dem alla,» afbröt hon mig; »men
alla äro ute, alla!»
■ Det är för den välsignade Amaranten,» upplvste jag;
men 0111 fruntimret vill stiga in på kontoret och vänta én
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
