Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stund, så är det möjligt att jag snart får hem något af mina
åkdon, ty jag väntar dem hvart ögonblick.»
»Men om inte något kommer!» utbrast hon med
immerfort ökad ångest; »och jag kan inte vänta, får inte vänta . . .
O, hvad jag är olycklig!»
»Det gör mig ondt, men hvad vill jag göra?»
»Det återstår mig då endast att gå,» yttrade hon
halfhögt och liksom talande med sig sjelf; »men gå denna
långa väg och i denna förskräckliga köld . . . jag hinner
aldrig fram, jag skall digna till marken och dö . . . ja dö . . .
men döden vore ju en välgerning för en så beklagansvärd
varelse som jag!»
Detta allt utsades med ett så klagande uttryck, att
mitt hjerta ovilkorligen rördes deraf, och jag tror att mina
ögon fuktades. Det är vissa ljud i menniskohjertat, som
uppfattas äfven af det döfvaste öra.
»Det kunde likväl vara en möjlighet,» tröstade jag,
»och jag tror . . .»
»En möjlighet!» afbröt hon mig, fattande hårdt i min arm.
»Jag har väl en häst på stallet, fast han är gammal
och halt,» fortfor jag, »och jag har också en släde sådan
den är, men . . .»
Den stackars qvinnan sjönk nästan i min famn; men
dervid föll hennes flor åt sidan, så att jag vid lyktans sken
upptäckte ett ganska vackert, ehuru något äldre ansigte.
Sedan jag lofvat henne att göra hvad jag kunde, sprang
jag in i kryddboden snedt emot, eller i hörnet af Kejserska
huset, och bad en at bodbetjenterna, som var min vän, att
då och då kasta en blick utåt torget och meddela de
hemkommande kuskarne de nya beställningar som väntade på
dem. Derefter drog jag fram ur vagnshuset en gammal
släde och ur stallet en gammal häst och förenade dem
med hvarandra, ett värdigt par, ty begge hade nästan lika
svårt för att gå af sig sjelfva. Grålle hade varit grå i sin
ungdom och borde vara hvit med sina 30 är på nacken,
men i stället var han gulbrun, till följd af bristande rykt
och ans. Hvem bryr sig om att rykta en gammal kamp,
som dertill haltar på alla fyra?[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
