Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ilYHKUSKKNS BEKATTläi.stfi.
»Nå, hvad är det för cn dam han har med sig?»
»Aurora, som i fjol var på Stallmästargården,
gud-lievars . . . hon hette Greta, när hon för två år se’n flytta
hit från Småland . . . men hon må nu heta Aurora sju
gånger, så lyser ändå alltid Greta igenom.»
»Hur ser hon ut annars?»
ȁhjo, hon har ett godt ansigte nog, sa bonden om
flundran.»
»Men är han inte gift, den der kramhandlaren?»
»Jovisst, men på värdshusen äro alla karlar ogifta.»
Jag började ana förhållandet med min okända. Sedan
jag druckit ett glas punsch och köpt några kakor mjukt
spisbröd för Grålles räkning, begaf jag mig åter ut till lidret.
Grålle vände hufvudet emot mig, kanske förebrående mig
för det jag låtit honom stå ute och frysa, medan jag ensam
gick in på värdshuset och drack punsch, men han blidkades
snart af hvad jag hade med mig. Jag hade jemt hunnit
ge honom sista biten, då en häftig ordvexling mellan en
karl och en qvinna nådde mina öron.
»Jaså, du far enkom ut för att spionera på mig, din
markatta!» ropade karlrösten.
»Nej, inte för att spionerit,» svarade qvinnostämman,
»utan för att förvissa mig om livad hela verlden länge
berättat. . . Gustaf, det är då för denna dåliga qvinnas skull
som du ruinerar ditt hus och störtar de dina i det djupaste
elände!»
Denna förebråelse besvarades af mannen med tillmälen,
så grofva att man endast kan höra dem af en elak
husbonde, när han far ut emot en fattig djefvul till dräng, eller
af en rå man, när han marterar en tålamodets engel till
hustru. Jag strök Grålle ur lidret och körde rakt på mannen
som stod nedanför värdshustrappan. Mannen, öfverraskad,
skyndade svärjande uppför samma trappa och försvann.
Grålle vände hufvudet åt motsatt sida. Jag tror nästan att
han skämdes på mensklighetens bekostnad.
Sedan jag ånyo hjelpt den stackars frun i släden,
återtog jag med henne vägen till staden, utan att något samtal
oss emellan uppstod /förrän vi hunnit till hörnet af Stora
Vattu gränd.
»Hvart önskar frun att jag skall köra?» frågade jag.
»Hvart ni vill, utom hem,» mumlade hon konvulsiviskt.
»Men har. då frun inga vänner att ta in hos?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
