Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag hjeipte min sköna okända upp i släden, tog plats
vid hennes sida och gaf Grålle ett rapp. Grålle vände
hufvudet åt sidan, liksom för att fråga mig, om det
verkligen var mitt allvar att åka efter honom. Öfvertygad
derom af ett nytt och något skarpare nyp af snärten, satte
han sig i rörelse, men länge dröjde det innan han kom in
i sitt vanliga lunk. Som han lika mycket haltade på alla
fyra benen, så låg det visst något harmoniskt i detta lunk;
men för allt i verlden, sorgligt eller gladt,’skulle jag ej
velat köra honom på ljusa dagen.
Min dam yttrade under hela vägen ej ett enda ord;
men, trots pelskappan och muffen, som hon höll tryckt
mot bröstet, tyckte jag mig höra hennes hjertas våldsamma
slajr. Ändtligen kommo vi till Norrbacka, det första värds-
11
huset på venster hand från Norrtull, som bekant är.
»Tack för er godhet!» sade den okända, i det jag hjeipte
henne ur släden; »var nu god och vänta. . . jag skall visst
inte dröja länge.»
Hon skyndade uppför trappan till värdshuset.
Jag-förde Grålle in i lidret, lade ett par täcken öfver hans
magra knotor och gick derefter sjelf in i källarsalen på
nedre botten.
»Ah, se herr Höglund!» ropade en af värdshusflickorna,
ty jag var känd i orten; »men,» tilläde hon, »fruntimret
är en trappa upp, och jag förmodar att herrn är den
lycklige för aftonen.»
»Jag är för tillfället hennes kusk, det är alltihop, det,»
svarade jag.
»Ett fruntimmer fara ensamt hitut!» anmärkte
uppas-serskan; »men också förefaller hon mig bra besynnerlig.»
»Hur då?»
»Strax när hon kom, ville hon veta 0111 en herre och en
dam tagit in deruppe, och när jag sade henne att så var,
begärde hon ett rum närmast deras . . . Derefter gaf hon
mig en tvåa och bad mig lemna henne allena.»
»Känner ni herrn deruppe?»
»Måtte väl det. . . hvem känner inte kramhandlar F—d,
som har sin bod vid Drottninggatan . . . det är en mycket
gentil herre, och billiga priser har han . . . det här
obe-skrifligt vackra sidenförklät, som herr Höglund ser, kostar
minst fyra- riksdaler i andra bodar, men hos F—d fick jag
det för tre och en hall7 och ändå litet hakband på köpet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
