Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Lidingöbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och hvar skall den hemta?»
»Hvar den skall hemta?... Åhjo, vid... vid hörnet
af Odinsgatan och Brunkebergs torg.»
>Godt!» svarade jag och antecknade genast
beställningen. Men när jag tog mina ögon från kontorsboken,
var Wendel försvunnen, så att jag icke kom att fråga honom
om orsaken till hans långa bortovaro eller till hans mer än
vanligt hemska sinnesstämning.
Hans bleka bild sväfvade emellertid för min blick, och
hans dofva röst genljöd immerfort i mitt öra. Drifven af
en plågsam oro, besteg jag sjelf kuskbocken och höll med
mitt ekipage klockan 7 på bestämd plats. Tvenne personer,
en karl och ett tätt beslöjadt fruntimmer, närmade sig genast
vagnen. Vikande min krage upp öfver öronen, steg jag
ned och öppnade vagnsdörren. Utan att yttra något stego
de två in, och derefter körde jag till Lidingö värdshus,
med möda återfinnande den eljest så väl kända vägen, tv
oktoberqvällen var en af de mörkaste jag upplefvat.
Jag höll framför värdshustrappan. De två stego ur lika
tysta som de kommit och trädde in i värdshuset. Jag hade
väntat utanför en q varts timme ungefär, då uppasserskan
bad mig stiga upp till herrskapet, hvilket jag också gjorde.
I ett af gästrummen en trappa upp fann jag de två,
fruntimret sittande på en soffa framför ett bord, försedt med en
champagnebutelj och tvenne stora halffylda glas, och Wendel
på en stol midt emot henne med ryggen vänd mot dörren.
Det var en svartklädd, mycket ung flicka med ett ansigtc
af utomordentlig skönhet, såsom jag tyckte, ehuru hvitt
och orörligt som marmor.
’Hvad kostar vagnen?» frågade Wendel.
»Det är väl god tid med den saken,» svarade jag, »tv
jag förmodar att herrskapet åker hem.»
Wendel spratt till och vände sig 0111.
»Höglund!» mumlade han mellan tänderna.
Det fans ingen annan kusk för tillfället,» upplyste jag.
Här äro pengar för vagnen,» sade han och räckte mig
några sedlar.
»Det är jernt dubbelt för mycket,» anmärkte jag och
lade hälften tillbaka på bordet; »men hur länge skall jag
vänta med vagnen?»
»Kör hem!»
»Ensam?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
