Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min svåraste natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall känna efter att bukgjorden icke spännes för hårdt och
att sel-lokorna icke för mycket sarga deras brutna ryggar.
Äfven drömmer jag bittida och sent om den dag, då idel
vackra åkdon skola fylla min gård och endast hästar med
högburna hufvuden och frodigt hull stampa i mina spiltor
— då man skall säga, att Höglunds ekipager äro de bästa,
och då jag vintertiden skall föra Stockholms lyckliga
innevånare till spektakler och baler och om sommaren skjutsa
dem ut i det gröna, till dess jag en dag sätter mina två
stora svarta danska hästar framför likvagnen och forslar dem
dit der i tidens afton, i stället för hyrkusken, engeln med
domsbasunen inställer sig till hemtning.»
Jag tystnade, ty jag såg Evelina gömma sitt ansigte
mot soffgafveln och hörde henne snyfta. Orolig påkallade
jag min mor, och efter någon stund aflägsnade sig Evelina
utan att vidare säga något. Men förgråtna voro hennes
ögon och iskall den hand hon räckte mig till afsked.
»Ack, hvad du är dum, olyckliga barn!» ropade min
mor till mig.
»Hur då?»
»Ser du inte hur det är fatt? Ser du inte att hon
älskar dig, det englabarnet? Och en sådan flicka släpper
du ifrån dig — så öm, så vacker och så rik! Två stora
skåp med silfver och så mycket linne se’n!»
»Men kära mamma!» svarade jag; »jag tyckte jag, att
det mera var fråga om hyrkuskverk än om kärlek ... Och
för öfrigt, om det nu är såsom mamma tror, så är det ju
blott på ett sätt jag kan få henne, och det är att jag dränker
mig med henne i Saltsjön ... Är mamma då så angelägen
om att fiska upp mig vid Lidingöbro?»
Jag gick och såg icke på länge Evelina. Men jag
hörde, att hon under tiden blifvit förlofvad med en
revisionssekreterare Aldheim, en man i sina bästa år och med
stort anseende både som menniska och embetsman. Jag
tyckte, att allt det der var i sin behöriga ordning.
Fattiga och hederliga embetsmän borde alltid få gifta sig med
rika flickor. Snart följde Evelinas bröllopsdag. Drifven
af oemotståndlig nyfikenhet, blandade jag mig i folkströmmen
som skulle se bruden, och jag fick se henne. Omgifven
af en mängd uniformerade herrar, visade hon sig strålande
som en drottning, men blek och dyster, liksom hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
