Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kronofogdens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Utan tvifvel,» medgaf jag.
Och för öfrigt har min far nog tillräckligt fält för
sin verksamhet ändå, menade dottern; »ty deruppe äro,
enligt min fars intyg, hvarken mil- eller fjerdingsstolpar i
sitt behöriga skick, ej ett enda gruslass framkördt på vägarna,
och sjelfva Vintergatan, som är en så allmän stråkväg, har
icke blifvit skottad eller upphuggen på årtusenden.»
1 detsamma hörde jag en af våra vagnar skramla förbi
huset på en gata, som omöjligen kunde vara bättre än
Vintergatan, och måste derför lemna den beskedliga
mamsellen ensam med sina underliga fantasier. Derpå följde
några veckor, hvarunder jag icke hörde något af henne, då
en förmiddag den gamla pigan kom in på kontoret och
med tårar i ögonen bad mig följa henne upp till mamsell,
som häftigt och farligt insjuknat. Jag följde och fann hennes
matmoder sängliggande.
»Min salig far har kallat mig till sig,» sade hon med
en döendes stämma; »han har skaffat sig en egen gård, en
planet mycket större än vår jord, och den måste jag hjelpa
honom att sköta... Det blir allt ett stort hushåll!» tilläde
hon med skäl; »men det får väl gå för sig... Emellertid
har han befallt mig att gifva er det lilla jag lernnar efter
mig. . . Skynda er derför att skaffa hit tvenne ojäfviga
vittnen! Men dröj ej ett enda ögonblick!»
Jag dröjde likväl, ty jag visste icke huru jag skulle
uppfatta denna oförmodade glimt af lyckan.
»Gå, skynda, flyg!» fortfor ifrigt den döende.
»Gör det, unge herre!» instämde den gamla pigan,
som äfven syntes mig bevågen; »mamsell har inga närmare
slägtingar och vänner. . . flyg som blixten!»
Jag flög först ned till min principal, men som han var
utgången, så flög jag in i kryddboden.
»Det der är något som ej tål uppskof,» yttrade
krydd-krämaren; »vänta bara tills jag skrifvit ut räkningen på
den här generalen . . . han har tagit på bok i två runda år,
utan att han ännu betalat ett enda runstycke, och nu vill
den gynnaren af tacksamhet slå af mig armar och ben för
det jag i dag inte ville ytterligare på kredit lemna honom
en hel låda katrinplommon . . . Han har visst ätit upp ett
helt fastage katrinplommon för mig, men jag skall ge honom
grädda till plommonen, jag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
