Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kronofogdens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag stod som på nålar. Ändtligen fick han gräddan
eller räkningen färdig, hvarefter han tog med sig en af
bodbetjenterna och följde mig upp till mamsell Ahlén. Den
gamla pigan mötte oss i trappan.
»En hel qvart förliden!» ropade hon förtviflad emot
mig; »Gud låte det inte vara för sent!»
Vi inträdde i den döendes rum och närmade oss sängen.
Det var för sent. Mamsell Ahlén blef i detsamma mållös.
De ansträngningar hon gjorde för att tala och
tillkännagifva sin yttersta vilja voro högst upprörande att skåda.
Hon pekade på den lilla byrån i rummet, sökte lyfta upp
hufvudet, såg på mig med den djupaste oro och bedröfvelse,
under det att hennes fingrar, genomskinliga som en andes,
smekande vidrörde den hand jag räckt henne. Men jag
förde min mun nära intill hennes öra och sade:
»Minnet af ett godt och välvilligt hjerta är mig
dyrbarare än all verldens gods och guld.»
Och då tyckte jag, att ett sken spred sig öfver de
utmerglade anletsdragen och att skenet blef allt klarare,
ju mera lifvets låga tynade af. Så slutade kronofogdens
dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
