Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den gamle öfversten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gamle öfversten.
En del af första våningen i Keijserska huset beboddes
af en pensionerad öfverste, sjuttioårig samt hvit i håret
och mustascherna som en dufva, men hurtig och glad som
en spelande orre. Gamla militärer hafva alltid förefallit
mig fryntligare och trefligare än andra gubbar. Det glada
kamratskapet i ungdomen, äfventvren, striden och farorna,
som beständigt för dem upprört lifvets flod, gifva deras
lynnen strömmens friskhet och rörlighet, och äfven när
tillfället till handling för dem icke mera finns, intager minnet
af hvad de erfarit handlingens ställe och verkar ungefär
med samma brusande kraft. F.n gammal krigare, förutsatt
likväl att han pä allvar varit med,, har alltid så mycket
att berätta, och han berättar gerna, emedan han vet, att
ingenting så mycket roar folk som att höra talas om
händelser och äfventyr på krigets vexlande bana. Han är
alltid viss om ett tacksamt auditorium och blir synnerligen
intressant för ungdomen, hvilken, vetgirig och stämd för
allt underbart, omgifver honom, lyssnande och belönande
med sitt lifiiga bifall, så smickrande och uppfriskande för
en grånad ålderdom, utom det att berättaren sjelf vid hvarje
sådant tillfälle får glädja sig som kusken åt smällen.
På detta sätt undgår han merendels den ålderstigne
civile embetsmannens vanliga öde, nemligen att tidigt torka
ut och ofta till den grad, att man knappast ser rännilen,
der bäcken flutit; ty hvad liar väl en gammal skrifkarl att
tala om? Om sina eviga luntor, sina gamla protokoller,
hvilkas bläck gulnat i kapp med hans kinder. Men hvem
önskar väl införlifva sig med minnet af sådant? Och om
man önskar det, hvad blir väl svaret? Kanske blott en
suck vid tanken på ett försvunnet glädjetomt lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:09 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/1/0116.html
