Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Ifvarson skall brinna!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Just som vi trädde ut genom den, ropade till oss en
af dårarne, som spatserade på gården:
»Verlden är blott en samling af skälmar och dårar ...
helsa de förre från de senare! ... Inte så tokigt sagdt, eller
hur, ha-ha!»
Porten tillslöts efter oss, och jag hemtade andan; men
andlös föreföll mig min följeslagare under hela återfärden.
På Norrbro steg han ur åkdonet, betalte för skjutsen och
försvann. Jag återsåg honom aldrig. Han hade icke sagt
mig sitt namn, men nog gissade jag till det.
Några år derefter mötte jag på Rödbotorget samma
förestånderska på Danviks dårhus, som vid ofvan beskrifna
tillfälle följt mig genom cellerna, och jag frågade henne
om tillståndet derstädes, synnerligen med afseende å de
personer jag talat med.
Både urmakaren och magistern hade vandrat all verldens
väg, densamma för dåren som för den vise.
»Än den arma mamsellen då?» sporde jag; »hon med
sitt hemska: ’Ifvarson skall brinna’, som ännu ljuder i mina
öron?»
»För ungefär ett halft år sedan lemnade hon dårhuset,
men fullkomligt återstäld, till läkarnes och allas stora
förvåning,» upplyste förestånderskan; »men hvad som väckte
en ännu större förvåning var den händelse, som är
förknippad med, ja, till och med anses vara orsaken till hennes
förbättring.»
»Och denna händelse?»
»Att samma natt, ja, samma timme som mamsell Alm
på Danviken återfick sitt förstånd, nedbrann prosten Ifvarsons
prestgård, och prosten sjelf, som hade sitt sofrum i
öfre våningen, blef innebränd.»
Nu erinrade jag mig, att jag för icke längesedan i
tidningarna sett den senare händelsen refererad, utan att jag
då kommit att egna den annat deltagande, än det som
vanligtvis fästes vid sorgliga tilldragelser som öfvergå okända
personer.
»Vid sin afresa,» fortfor förestånderskan, »yttrade
mamsell Alm till mig följande: ’Nu beger jag mig till den stackars
Ifvarsons familj, för att egna mina återstående dagar åt hans
värnlösa oskyldiga barn.’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
