Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Historien om en liten barkbåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historien om en liten barkbåt.
I samma qvarter med vårt hyrkuskverk är Clara
församlings fattighus[1], eller i hörnet af Södra kyrkogatan och
Röda bodarne. Bland de nära 200 fattighjon, som derstädes
voro intagna, fästes länge min uppmärksamhet vid en gumma,
som dagligen sommartiden linkade förbi vår port och vek
af vid hörnet in på Vestra kyrkogatan. Hon stödde sig på
en krycka under venstra armen samt på en käpp, den hon
höll i högra handen. Hon kunde vara öfver 70 år, men
på hennes ansigte hvilade något som man sällan finner hos
en ålderdom i armod, nemligen uttrycket af den innerligaste
belåtenhet med lifvet, den klaraste försoning med ett öde,
som måste förefalla en hvar så hårdt. Aldrig såg jag henne
tigga, såsom alla hennes kamrater gjorde och ovilkorligen
måste göra, ty med 1 eller högst 2 riksdaler i månaden,
hvilket var det högsta underhållet, lifnär sig ingen. I
sanning, det var ett fullkomligt ihjelsvältningssystem, som
konseqvent fullföljdes af våra fattigförsörjningsanstalter.
»Hur mår gumman i dag?» frågade jag henne
vanligtvis, när jag, stående i porten, såg henne gå förbi.
»Mycket bra, lilla goda herre!» svarade hon; »och
Gud signe herrn som helsar på gumman!» tillade hon alltid
och såg dervid på mig med en blick, klar och oskyldig
som ett barns öga.
I början gaf jag henne alltid en slant, men synbart
tvekande räckte hon fram sin magra hand, och när hon
tagit mot slanten, flög en lätt rodnad öfver hennes
utmerglade ansigte. Det föreföll mig, som hon mottog hvad
jag gaf henne endast för att icke göra mig förlägen, ty
förlägen blir otvifvelaktigt den bättre lottade, när behofvet
[1] Borttaget för omkring 20 år sedan. Platsen upptages nu af
Centralposthuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:09 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/1/0160.html
