Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bo Jonson Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad som vid mitt inträde i rummet, framför allt ådrog
sig min uppmärksamhet var en fyrkantig öppning nära ena
väggen och så. stor, att en mennjska derigenom kunde
komma ner i den källare, som utan tvifvel fanns under
huset. Nära dervid låg en vanlig källarlucka af trä.
Så varsamt och tyst jag förmådde närmade jag mig
denna öppning, men stannade tvärt, ty jag trodde mig höra
ett buller nerifrån. Detta buller tilltog, och jag drog mig
derför sakta till kakelugnen och stälde mig bakom ena
sidan af den eller i det hörn, den bildade mot väggen.
Som nu skenet af det för öfrigt matta ljuset icke föll på
denna sida, så stod jag dold i den djupaste skugga.
Det dröjde icke länge, förrän jag såg ett karlhulvud
småningom skjuta upp ur öppningen och ett par dito armar
sträcka ut sig samt tvenne händer fatta tag i golivet, för
att dymedelst hala upp den öfriga kroppen. Ehuru ansigtet
till det der hufvudet var vändt åt motsatt håll, igenkände
jag likväl på det långa mörka och tofviga håret honom jag
sökte, nemligen den förrymde Nils Ersson. Nils svingade
sig lätt upp på golfvet, hvarefter han lade källarluckan öfver
öppningen, drog madrassen öfver luckan och sträckte sedan
ut sig sjelf på madrassen.
Jag hade noga med ögonen iöljt alla hans rörelser och
skulle just träda fram ur mitt gömsle för att tilltala honom,
då jag ånyo hejdades, men denna gång af en röst från
dörren.
»Hör pä du, ditt milslånga åsneöra!» yttrade rösten;
»har du icke återigen ställt ljuset i fönstret, fast jag så
många gånger varnat dig derför!»
Sprittande till, blickade jag åt dörren och biet till min
obeskrifliga förvåning varse en reslig karlfigur, i hvilken
jag genast igenkände Bo Jonson Grip, men med svart har
och förklädd till dalkarl. Som hela min uppmärksamhet
varit fäst vid Nils Ersson, hade jag icke sett när den
beryktade stortjufven insmugit sig i rummet.
»Har jag ställt ljuset i fönstret?» frågade Nils.
»Och är du rent af förbannad, som lem nar dörren
oläst om dig?» återtog den förre.
»Hå kors! Var dörren oläst?» var Nils’ hela ursäkt.
»Tror du då, att jag krupit in genom dörrspringan,
ditt himlanöt!» ropade stortjufven; »tänk om någon annan
än jag kommit in och varit vittne till din manöver genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
