Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bo Jonson Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kastades och töllo ned omkring mig, fann jag att de
flyende på detta sätt trakterade mig för det jag afbrutit
deras envig. Början af mitt besök var icke lofvande, och
jag kom nu först att tänka på, att trakten denna tid af året
och dygnet icke just var att rekommendera åt vandrare med
ordentliga kläder och hela stöflar. Jag synade omsorgsfullt
en tjock, med väldig jerndoppsko försedd enpåk, som jag
hemifrån tagit med mig, och trädde derefter in genom
porten till den gulmålade kojan.
Inkommen, gick jag rakt fram, trefvande uti en smal
och mörk förstuga, som bar midt igenom huset, ty innan
jag visste ordet af, befann jag mig på en liten gård,
omgärdad al ett högt plank, derutur hvarannan bräda hade
blifvit lösryckt och säkerligen använd till bränsle. Jag
lyssnade, men hörde ingenting annat än det sqvalande regnet,
hvilket störtade ned från det låga hustaket liksom ett
vattenfall, lika bredt som huset var långt, en naturlig följd af
brist på takrännor. Med detta brusande förenade sig snart
sjuslagen från hulven på Ladugårdslands kyrka, hvilka, när
de tystnade, efterträddes af ett underligt susande i luften
från vingarna på väderqvarnen som beherskar
Tyskbagar-bergen *.
Som jag icke upptäckt något upplyst fönster på
hus-väggen åt gatan, undersökte jag noga de låga och bräckliga
fönster, som vette åt den lilla gården, och tyckte mig uti
ett af dem skönja en svag ljusstrimma ofvanom en
fönstergardin al papp. Jag återvände in i förstugan, för att söka
en dörr till det rum, hvarifrån ljuset kom. Snart råkade
min hand en dörrklinka. Jag lyfte på den, dörren gled
inåt, och jag stod i ett temligen stort kyfle till boningsrum.
Kyffet upplystes svagt af ett smutsigt talgljus, hvars
ännu glödande veke hängde långt ned på talgen, gräfvande
en särskild kanal deruti och spridande kring rummet ett
qväfvande os. Ljusstaken af jernbleck och lyld med
skrap-talg stod på ett omåladt bord vid fönstret. Detta bord var
den enda möbeln. En gammal kakelugn al grönstripigt
kakel tycktes med möda hålla sig uppe vid en ännu
bräckligare vägg. Något lefvande väsende förmärkte jag icke;
men jemte det brinnande ljuset utvisade en gammal
madrass, som låg i ett hörn, att någon måste bo derinne.
* l^varnen nedbrann för ett antal år sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
