Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fröken Mimi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för undgåendet af ett dylikt öde? Denna fråga var
reflexionens törsta. 1 Sedan kommo flere.
Hon ryste vid tanken att framlefva krypväxtens lif vid foten
af den kalla klippan; hon ville fläta sig, rankan lik, kring
den stam, hvars krona rikast och högst utbredde sig mot
höjden; hon skulle, i utbyte mot det skydd hon rönte,
smycka sitt stöd med de skönaste blad och blommor, ja —
hvarför icke? — inympa sig sjelf i stammen, för att skjuta
upp i samma krona och bada sin hjessa i samma flod af ljus.
Men hvar finna detta stöd? Hvar denne man, vid
hvars sida hon kunde, icke vegetera blott, utan lefva, i
detta ords fullaste bemärkelse? Denne man, som, i samma
ögonblick hon räckte honom sin hand, sammansmälte med
henne i samma själ, samma vilja, tillit och hopp? Hade
hon väl förmärkt minsta tillstymmelse till en sådan uti
salongernas qvafva luft, bland balernas andelösa pjoller! Nej,
icke der. Och ändå trodde hon sig ha funnit honom, men
hvar? Hon tryckte handen mot sitt bröst, och blygsamt
framhviskade läpparna något, som länge förvarats i barnets
och jungfruns hjerta. Hon hörde samma röst, till hvilken
hon under sitt förflutna lif vant sig att lyssna, dervid hon
städse trott sig höra vingslagen af en väldigare ande, utan
att sedermera eller efter sitt inträde i verlden ha funnit
något dermed jemförligt.
Visserligen var den ifrågavarande icke någon af dagens
och modets hjeltar; men är icke den en hjelte, som rastlöst
arbetar inom tankens verld och som för mcnsklighetens
bästa kämpar med naturen om dess hemligheter, med himlen
0111 dess eld? Med en sådan man kunde hon stiga och
icke sjunka — vinna ökad glans oeh icke rosta bort i ett
evigt och själlöst enahanda.
Men, frågade sig Mimi, hvad föreställning har väl hmi
om henne och hvad vore väl hon för honom? Han hade
tor henne varit som en far, en bror. Något af far och
bror skadar visserligen ej; men det måste äfven vara något
annat, och det var just detta hon framför allt ville ha
reda på.
Lyckligtvis var det vid sommarferiernas början, då
numera docenten Axel Svan vanligtvis brukade göra en tur
från Upsala till Stockholm och dervid först och främst
uppvakta den grefliga familjen. Fröken Mimi ilade emot sin
förre lärare, omtalade med sin vanliga öppenhet, att hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
