Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Skoflickarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skoflickarens dotter.
Aldrig skall jag glömma den fattiga, men hederliga
familj, hvilken sedan flere år tillbaka bebodde ett
rum på nedre botten uti ett hus i mitt grannskap. Ordet
fattig torde likväl icke här vara på sitt rätta ställe, ty fattig
är blott den medellöse, och medellös är aldrig den, som
har kraft och kärlek för arbete. Och lyckan, hvar finnes
hon? Har man icke hört suckar i kungasalar och glädjerop
i backstuguhem? Har man icke sett sorgen åka efter spann
och glädjen springa barfota? Glädjen är lyckan, och lyckan
är förnöjsamheten, en treenighet, så lätt att föra på tungan,
men så svår att finna. Åtminstone har jag icke känt mer
än en familj, som gifvit mig en fullkomligt helgjuten bild
deraf. Denna familj utgjordes af skoflickaren Lundqvist,
hans hustru och deras sex barn, af hvilka, vid tiden för
denna berättelse, det äldsta var en flicka om femton år och
det yngsta en treårig gosse.
Alla bodde, såsom nyss nämndes, tillsammans i blott
ett enda rum med två fönsterlufter, men rummet var medelst
en skärm afdeladt i tvenne hälfter med hvar sitt fönster.
Den yttre var skoflickarens verkstad med sitt bord och sin
trefot, och den inre hälften hustruns arbetsrum, der hon
hade sitt strykbord med tillbehör, ty hon tvättade tyll, spetsar
med mera, som hörde till den finare fruntimmerstoiletten.
Men den, som trädde in i denna talrika familjs trånga
boning, öfverraskades högeligen af den arbetsifver, snygghet
och ordentlighet, som voro rådande der.
Mannen arbetade ifrån morgon till qväll och visade
sig ute blott om söndagarna, när han förmiddagen gick
med de sina i kyrkan och på eftermiddagen vanligtvis till
Humlegården, alltid i sällskap med hustru och barn. Hustrun,
lika trägen som mannen, var derjemte sina barns lärarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:09 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/1/0268.html
