Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skoflickarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en lust och glädje att höra henne, under det hon
strök sina spetsar och kragar, göra sina barn frågor och ge
dem förklaringar i katekesen, bibliska historien och andra
böcker, som höra till den första undervisningen. Barnen
lyssnade till hennes ord, men icke med denna surmulna
uppmärksamhet, som man ofta möter i skolorna. Alla voro
de friska och glada samt städade både till det yttre och inre.
»Jag begriper aldrig, hur den der menniskan bär sig
åt för att hålla sina barn så rena, och hur hon fått dem
så snälla och beskedliga,» hörde jag en gång min
matmor säga.
Det föll mig derför en gång in att göra »den der
menniskan» en fråga i detta hänseende.
»Ingenting är lättare,» svarade madam Lundqvist; »såpan
är ej dyr, och vattnet får man för intet, och hvad mina
barns beskedlighet angår, så ha de icke tid att vara
annorlunda. Tidigt vänjas de vid att arbetsamhet är lika nöjsam
som nyttig. I allt som rör vår gemensamma bergning taga
min man och jag våra barn till råds, eller åtminstone låtsa
göra det, och derigenom anser sig hvartenda af dem ända
från sina tidigare år alldeles oumbärligt för det helas bestånd
och tror, att ingenting kan gå utan att alla dertill bidraga.
Kalle, som sitter der och täljer skopligg, är bara sex år,»
tilläde hon hviskande; »men han tror fullt och fast, att om
han inte gjorde skopligg, så finge vi alla svälta och frysa.
Och om de ha ett godt sinnelag, så kommer det väl deraf,
att aldrig ännu ett ondt ord vexlats mellan mig och min
beskedliga Lundqvist; ty för det mesta beror ju en
menni-skas hela lynne och karakter af de föredömen hon haft i
barndomen. Ofta ser man föräldrar aga sina barn för tel,
som de sjelfva gifvit dem; men, gudskelof, ännu har jag ej
behöft aga mina. Kort och godt, allt ha vi gemensamt,
arbete, glädje och sorg, och låta Gud styra för resten.»
Detta var, skulle jag tro, ord, som flere än en fader
och moder borde lyssna till. En dag öfverraskade jag
familjen under en festlig tillställning. Alla voro samlade
kring ett litet bord, öfverdraget med hvit duk och smyckadt
med blommor, men midt på bordet blänkte ett par verkligt
mästerligt tillverkade fruntimmersskor.
»Det är Marthas namnsdag i dag,» upplyste modern
med en blick på sin äldsta dotter, »och Lundqvist, som
aldrig får göra annat än lappa gamla skodon och således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
