Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni har då äfven gjort hans personliga bekantskap?»
frågade jag, nästan med andtäppa.
»Lika litet eller, rättare, lika mycket som förr,»
svarade hon; »ännu ha våra vägar ej råkats, men jag hör, att
det går honom väl i verlden, och detta gläder mig mer än
jag kan beskrifva. Är det väl många, hvilkas drömmar
slagit in eller hvilkas förhoppningar icke svikits? . . . Men
allt det der visste jag ju förut.»
Många, många Herrans år hade följt på detta möte,
då jag en afton, sjelf gammal och grå, uti ett större
sällskap ånyo träffade samma grefvinna, äfven hon temligen
bedagad och till det yttre förändrad. Det var blott när hon
log som jag återfann den femtonåriga Fanny, min och allas
favorit i fru Nissons pension, ty leendet, denna himmelens
skönaste prägel på menniskans anlete, nötes ej bort, liksom
så mycket annat, af förgängelsen och åren.
»Jag såg er nyss tala med presidenten Vesterstrand,»
yttrade grefvinnan till mig; »ni är då äntligen bekant med
honom?»
»Hvem känner ej denne ovanlige man!» genmälte jag,
»och den som känner honom värderar och älskar honom
också.»
»Ser ni,» yttrade grefvinnan med det der ovanskliga
småleendet; »verklighetens stoft har icke besudlat den
femtonårigas ideal, och Fanny har, skulle jag tro, heder af sin
barndomsvän, sitt minne och sin . . . känsla.»
Med djup rörelse betraktade jag denna ädla qvinna och
tror från den stunden icke mer på regeln om de fyra
åldrarna i qvinnans lif, så vida det gäller hennes hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
