Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dugge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ett kostligt sätt att betala sin fars skulder, ha-ha-ha!»
utbrast efter en stund brukspatronen, hållande sig för magen.
»Gud gifve jag likasåväl vore i tillfälle att betala min
salig fars öfriga borgenärer!» yttrade Dugge, »men det går
naturligtvis inte för sig. Men för att återkomma till ämnet,
tillåter jag hvem som helst att hos mina förmän i
hofrätten förfråga sig om min person. Jag vet, att man der
icke skall protestera mot den vexel man vill draga på min
framtid. För öfrigt är det äfven mitt fasta beslut att bli
justitieråd.»
»Det vore hin! . . . Göm då till dess!»
»Duger inte. Min hustru måste, liksom jag, passera
alla grader, notarie-, assessors- och rådsgraderna. Det är
blott genom arbete och försakelser man blir skicklig och
nyttig, rättvis och god, egenskaper som berättiga en till
samhällets högsta platser. Låtom oss då afgöra saken, mitt
herrskap, nu genast på stående fot, efter ingen ber mig sitta.»
»Ni är en lustigkurre, som man inte gerna kan bli ond
på,» försäkrade brukspatronen, »och möjligt är, att vi under
andra omständigheter tagit ert smickrande och ärofulla anbud
i öfvervägande; men nu råkar det vara så, att vår dotter
redan är förlofvad . . . ja, min herre, förlofvad med en
löjtnant von Aken vid Svea garde, ty man bör säga b när
man sagt a. Nå, hvad säger ni om den der lilla haken,
som rimmar på Aken?» tilläde patrdnen, grinande rätt
hjert-ligt åt sitt infall.
Jonas Dugge betraktade ånyo sin tilltänkta justitierådinna
och upptäckte nu först på hennes finger den betydelsefulla
ringen.
»Nu slog jag spiken på hufvudet, skulle jag tro,»
fortfor patronen.
»Ack, herr brukspatron!» svarade Dugge med lugn;
»det är inte alla spikar som dra, fast man slår dem på
hufvudet. Att gifta bort sin dotter med en gardeslöjtnant
är detsamma som att spetsa sig sjelf med hustru och barn
på bajonetterna, något som jag aldrig skall tillåta. Denna
omständighet, långt ifrån att komma min ifver att afsvalna,
ökar den i oändlighet och . . . Men klockan är mycket, ser
jag, och jag har protokollsjustering i hofrätten. i morgon
skall jag likväl ha den äran att återkomma för att afsluta
denna vigtiga sak på ett för oss alla tillfredsställande sätt. . .
Farväl till dess, min hederlige svärfar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
