Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dugge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
EN PKESTMAN6 ANTKCKNINGAK.
»Adjö, er toker!»
»Farväl, fru svärmor och äfven ni, hulda flicka! . ..
Ni skrattar... nå, ingenting ondt deri.. . Jag göte hellre
min sista blodsdroppe, än jag såge en tår i dessa ljufva
ögon ... I morgon råkas vi åter.»
Efter dessa ord gick Jonas Dugge glad och strålande,
liksom återstode honom endast att taga ut lysning till ett
äkta kristligt förbund.
»Vexla mig den!» yttrade brukspatronen, sedan Dugge
aflägsnat sig; »men inte vill jag ge mycket tillbaka på hans
förstånd.»
»Inte jag heller,» instämde frun; »men hvad säger du,
Therése, om den der friaren?»
»Det var en besynnerlig, högst besynnerlig menniska,»
svarade Therése med fingret på den fina grekiska näsan.
Att vara besynnerlig är ofta nog detsamma som att
vara tokig, men lika ofta detsamma som att vara klok.
Sitt löfte trogen, giek Jonas Dugge följande dag för
att på vanlig visittimme besöka brukspatron Malmström och
hans familj, men blef icke mottagen. »Herrskapet är inte
hemma», hette det. Jonas Dugge lemnade fem visitkort,
ett för fadern, ett för modern, ett för fästmön, detta viket
i alla fyra hörnen, ett för sonen som gick i skolan och ett
för yngsta dottern som låg i vaggan. Han förnyade
besöken nästan dagligen, rönte samma öde och lemnade samma
antal kort. »Hundra visitkort på knappast en månad,»
yttrade han till en vän; »men så kan icke heller någon säga,
att jag sätter min lycka på ett enda.»
Under samma tid skref han bref både till föräldrarne
och dottern, beklagande sig öfver att ej ha tillfälle besöka
dem på sådana timmar då de voro hemma, men försäkrande
dem om sin fortfarande tillgifvenhet och kärlek, i det han
citerade Jean Pauls ord: »Genom kropparnas frånvaro närma
sig själarna». Han fick sina bref tillbaka jemte en ovettig
skrifvelse från brukspatronen. Icke desto mindre fortfor
han att skrifva och skicka; men som man snart vägrade
mottaga de bref som skickades från honom i Stockholm,
så drog han försorg om, att de afsändes än från Norrtelje,
än från Södertelje, Upsala, Sigtuna med flere städer. Det
var en kärlek med alla möjliga poststämplar. Ett af hans
bref till dottern var af följande lakoniska innehåll:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
