Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dugge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Löjtnanten såg ut som hade han sväljt halfva
ryggraden på en gädda.
Så stodo sakerna, när brukspatronen, som någon tid
varit bortrest från Stockholm, ändtligen återkom. Han fann
förhållandet mellan sina fruntimmer och den blifvande
må-gen mycket spändt, men icke fastare för det, hvarför han
beslöt att genast göra slag i saken. Till den ändan och
utan att derom ens underrätta fru och dotter, tog han en
lördagsmorgon löjtnanten med sig till pastorsembetet i
församlingen för att uttaga lysning. Men hur stor blef icke
begges förvåning och harm, när pastorsadjunkten, som, till
följd af något tillfälligt hinder å kyrkoherdens sida, ensam
skötte expeditionen, meddelade dem, att förbud mot
lysningen vore i förväg anmäldt af häradshöfdingen Jonas
Dugge, som dervid företett en ordentlig stämning, på grund
hvaraf han ämnade fullfölja sina anspråk på äktenskap med
brukspatron Malmströms dotter.
Brukspatronen blef riktigt illamående, så att han måste
ledas in på en källare för att få sig en halfbutelj portvin,
det enda han brukade taga in när han kände sig opasslig
och hvaraf han merendels fann sig bra. Men löjtnant von
Aken, hvars galla kokade öfver, rusade genast hem till
Jonas Dugge.
»Herre!» ropade von Aken, fradgande som en häst,
hvaröfver ingen må förundra sig; »Herre! Ni har haft den
oförskämdheten att förbjuda lysning mellan mig och
mamsell Malmström!»
»Javisst,» svarade Dugge, bjudande sin gäst en nyss
stoppad tobakspipa.
»På hvad grund har ni vågat det?» fortfor löjtnanten,
slående till pipan, så att den föll i golfvet.
»Jo,» svarade värden, i det han vidare bjöd sin gäst
en tänd svafvelsticka; »jo, på den grund att den manlige
kontrahenten icke är rätter person.»
»Och hvem är den rätte då?» frågade von Aken,
blåsande ut tändstickan; »hvem är den rätte? Hvem?»
»Jo, jag.»
»Vet hut!»
»Herre!» ropade Dugge, fattande en värja, som hängde
öfver hans säng; »ni är i uniform och bär sidovapen . . .
Dragl För mindre än en vacker flicka har man slagits här
i verlden. Äran att slåss för sin kung eller sitt land kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
