Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefve Woyna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har icke mer något hem på jorden!» svarade
hon; »jag är förskjuten af mina fosterföräldrar!»
Det gick ett styng genom Johannes’ hjerta, han
misstänkte att hon fallit djupt, men hennes ånger bevekte
honom genast. »I alla händelser går det icke an att ni dröjer
här,» yttrade han derför; »om ni ej genast vill återvända
till edra fosterföräldrar, så skall jag skaffa er en tjenligare
plats för tillfället och sedan göra allt för att försona er med
edra anhöriga.»
Som hon ofta hört honom predika, fattade hon genast
iörtroende för honom, tog emot hans anbud och följde
honom till en gammal enka, som hyste en moderlig
välvilja för magister Johannes.
Följande dag skyndade han att besöka henne för att
få närmare underrättelse om hennes omständigheter. Hon
syntes lugnare vid hans ankomst, men ännu svårmodig och
sluten.
Ändtligen yppade hon sina fosterföräldrars namn,
förklarade att hon hyste den djupaste vördnad och tacksamhet
för dem, men icke ville återvända, utan bad magistern skaffa
henne någon tjens| hvilken som helst, i någon landsort,
ty hon ville ej stanna i hufvudstaden. Emellertid tillät hon
honom att vända sig till hennes fosterföräldrar.
Han gick genast till en kamrer Fridman, som efter
hennes anvisning bodde vid Mäster Samuelsgränd.
Han kom oanmäld in i en sal, hvars enkla, men
välhållna hvitmålade möbler, hvitskurade golf och klara fönster
antydde ett ordningens hem af gamla stammen.
Då han gjorde ett litet buller för att tillkännagifva sin
ankomst, syntes i en dörr en vördnadsbjudande gråhårsman
med särdeles sorgsen uppsyn och efter honom en liten
fet-lagd gumma med skarpa blickar.
»Jag kommer med helsning från herrskapets
fosterdotter, mamsell Carolina,» började magistern.
Gubbens uppsyn klarnade, och han räckte magistern
sin hand med välvilja.
_ Men den lilla gumman gnuggade sina händer med
häftighet och sade: »Du ser, min kära gubbe, att det icke
är som du trodde, hon har icke hoppat ner i Norrström,
utan i stället opp i någon grann våning, skall du få se.»
»Det är inte troligt,» svarade gubben lugnt, »dä hon
skickat ett sådant sändebud som vår käraste predikant.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
