Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefve Woyna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter hela Vesterlånggatan en middagsstund i sällskap med
österrikiske ministern grefve Woyna. Magistern inser väl
nu väl hela sammanhanget?»
»Inte alldeles,» invände magistern; »ty allt det der
skedde ju midt på dagen och i allas åsyn.»
»Om den allmänt omtyckte och förtjusande österrikaren
följt en högadlig eller rik flicka,» fortfor assessorn, »så hade
ingen undrat derpå; men att han uppvaktade och med
välvilja hördes af en fattig fader- och moderlös flicka, det
skadade hennes rykte, och som det juvelsmycke, hvilket
tillhört honom, fanns i hennes gömmor, utan att hon kunnat
redovisa för åtkomsten, så är saken tillräckligt klar. Ja,
min herre, när en vacker och fattig flicka promenerar med
en hög diplomat, då betyder det juveler, förräderi och sorg
och . . . Men ursäkta, jag måste genast upp i hofrätten.»
Magistern tog afsked och gick. Han skyndade åter till
Carolina, men fann henne icke mer hos enkan, ty hennes
fosterföräldrar hade sjelfva hemtat henne hem till sig, hvilket
var så mycket bättre, som hon sjuknat och länge behöfde
den ömmaste vård.
Magistern besökte henne flitigt och upptäckte, att hon
med det frommaste hjerta förenade stor skicklighet i allt
som tillhör ett bildadt fruntimmer, ty hon hade fått en den
tiden ovanlig uppfostran, och som hon alltmer vunnit insteg
i hans hjerta, tog han en vacker dag sitt parti och friade
till henne, efter att ha meddelat henne planen till en
flickskola, som de skulle sköta gemensamt.
På hans ömma begäran svarade hon med ett sorgligt
småleende: »Assessorn har fällt min dom; mitt rykte är
förstördt af grefve Woyna; jag kan aldrig bli en hederlig
mans hustru. Äfven ert goda namn och rykte skulle lida
af den skugga, som förföljer mig.»
Under Carolinas sjukdom hade juvelsmycket och allt
hvad dertill hörde blifvit glömdt. Men en dag bad
magistern henne förklara sig öfver hvad hon sjelf tänkte om
detsamma och huruvida assessorn sagt sanning rörande
hennes möte med den förföriske österrikaren.
Efter några minuters synbar inre strid berättade
Carolina följande:
»En dag mötte jag grefve Woyna på Jerntorget. Han
studsade vid min åsyn, och jag kände att jag rodnade.
Han följde mig; jag hade icke styrka, icke nog verldserfa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
