Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöröfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag vet det. När ni gick in till honom, smög jag
mig efter er, jag lyssnade och hörde allt.»
»Ni hörde allt!»
»Javisst.»
Jag kunde icke dölja den rysning, som genomilade mig
vid tanken på. att dottern hört de förskräckliga saker, som
fadern biktat för mig.
»Och hvad är det mer med det?» frågade hon med
den lugnaste min i verlden.
Jag studsade, men trodde nästan att jag hört galet.
»Ni skulle kunna göra upp en hel historia deraf,*
återtog hon med ett bittert leende; »ni vore kanske färdig
att genast springa till polisen med allt det der.»
»Det utgör en af vår kyrkas många välgerningar,»
svarade jag, »att äfven den störste syndare kan genom
bekännelse söka lätta sitt samvete, utan att befara de
verlds-liga lagarnas hämd. Om ni, stackars barn, mer hade blifvit
uppfostrad i denna lära än ni säkerligen blifvit, så skulle
ni icke ha gjort mig denna fråga.»
»Jag blir er högst förbunden för ert deltagande för
mig,» sade hon med en lätt böjning på hufvudet, »men
för närvarande är det blott ni som sväfvar i villfarelse, och
det är min skyldighet att taga er derur.»
»Jag förstår er inte.»
»Jag inser nog det och skyndar derför att förklara
mig. I går omtalade min far för mig ungefär detsamma
som han nyss berättat er, men med den skilnaden, att då
var Ostindien och icke Vestindien scenen för hans äfventyr.
I förgår var det Goda Hoppsudden, och i morgon, ifall ni
kommer hit, blir det kanske Moskva. Det skulle verkligen
icke förvåna mig, om han berättade, hurusom han seglat
öfver Tyskland och hissat svarta flaggan utanför Moskvas
vallar och att det var han och icke Napoleon som intog
denna stad, eller att det var han och icke ryssarne som
sedan satte eld på den.»
»Ni menar således, att er far. . .»
»Har feber, att han yrar!» inföll flickan ifrigt; »ja,
han har yrat hela tiden han varit sängliggande. Ingen vet
det bättre än jag och gamle Kristian, som vakat öfver
honom ... Ja, min herre, han har yrat! Om min far, som
jag hoppas, blir frisk, sä skall han skratta åt sina tokiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
