Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlekens diplomati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så är han poet,» fortfor kyrkoherden; »han har helt
nyligen vunnit andra priset i svenska akademien.»
»Jaså, han är poet med, jag kunde just tro det,»
yttrade grefvinnan med en viss förtviflan; »men hvad är det
då han skrifvit, den olycksaliga menniskan?»
»Ett poem öfver Polhem och som röjer de vackraste
anlag.»
»Polhem? Hvad är det för en?»
»Den store mekanikern, som i början af adertonde
århundradet ...»
»Ack, jag vet,» inföll grefvinnan, »han som gjort
pol-hemslåsen . . . Ger man då äfven pris för äreminnen öfver
klensmeder? . . . Men hvad är han utaf för extraktion den
der magistern?»
»Hans far är en gammal hederlig församlingsbo och,
som jag tror, skräddare till professionen.»
»Skräddare!» skrek grefvinnan, hoppande upp från
di-vanen, »det fattades bara det för att vara komplett.»
»Men hur har magister Österberg blifvit bekant i
herrskapets hus?»
»Bekant? ... Så oförsynt har han ännu inte varit att
sticka sin fot dit.»
»Således har han inte friat än?»
»Friat? Jag skulle just råda honom att försöka!»
»Men hur har då fröken Alma blifvit bekant med
honom?»
»Hon har hört honom predika och några gånger råkat
honom hos statssekter af Kullberg.»
»Nå, men hvad kan jag nu uträtta i den här saken?»
»Ni måste, både i er egenskap af själasörjare och vän,
rädda min familj från den mesallians som hotar den.»
»Min nådigaste grefvinna,» sade kyrkoherden, resande
sig och tagande sin hatt, »ni får förlåta mig, men jag känner
ingen annan mesallians än den mellan det goda och det
onda, mellan dygden och lasten.»
»Ni vill då alldeles öfvergifva mig!» utbrast grefvinnan,
vridande i förtviflan sina händer.
»Att kämpa med kärleken det är att brottas med Gud,»
försäkrade den andlige, »och är det dertill en kärlek mellan
oskyldiga, ädla och hvarandra fullkomligt värdiga personer,
då har man, till råga på olyckan, äfven Guds välsignelse
mot sig. Jag kan omöjligen blanda mig i det här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
