Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Procentarne och deras arfvingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Himmelen ger ju sjufaldt igen det goda man gör,» sade
lian, »och menniskan bör ju så mycket som möjligt närma
sig det gudomliga. Ar det då för mycket, om en sann
kristen åtminstone ger dubbelt?»
Huruvida det lyckats honom att någon gång så närma
menniskan till dess urbild, att hon gaf sju hundra procent,
är icke bekant, ehuru man kan taga för gifvet, att detta
skulle ha innerligt gladt honom.
»Men hvad ska herrn med så mycket pengar, när herrn
aldrig använder dem till något godt?» frågade honom en gång
en militär, som han illa skinnat.
»Men hvad ska löjtnanten med värja, när han aldrig
använder den?» frågade i sin ordning den girige.
Men för att återkomma till Myrans sterbhus, så
upptäckte den som hade utredningen deraf bland annat en mängd
bref från den aflidnes bröder och slägtingar, alla boende på
landsbygden. Dessa bref innehöllo naturligtvis ingenting
annat än böner om penningförsträckningar; men säkerligen
hade Myran svarat sina fränder, liksom han svarat andra,
hvilka begärt hans hjelp utan att prestera nöjaktig säkerhet:
»Hjelp dig sjelf, så skall Gud hjelpa dig!» Han aktade sig
för att sätta ordet jag i stället och sålunda gå Försynen i
förväg. Dessa och dylika bibelspråk citerade han ofta, men
tillät sig aldrig att tyda dem annorlunda än efter bokstafven.
En dag fick utredningsmannen besök af sex karlar och
en qvinna, alla särdeles ruskiga både till utseende och klädsel.
De voro den aflidnes sex bröder, afsigkomna gesäller i olika
yrken, och qvinnan var hustru till den äldste, som varit
murare. Sedan de styrkt sin slägtskap, skiftades arfvet dem
emellan, och hvardera af bröderna fick ungefär fjorton ä
femton tusen riksdaler riksmynt. Familjen skyndade nu att
kläda upp sig, och det efter allra nyaste modet, så när som
på muraren, hvilken, kalkfärgen trogen, lade sig till hvit
kasimirsbonjour och hatt af hvit silkesfelb. Hans hustru
bar hvit sidensarsklädning och dito sidenhatt med plymer
af samma färg samt en dyrbar parasoll med blonderspetsar,
den hon under promenaden oupphörligen svängde öfver sitt
hufvud. Samtlige herrarne gingo med nya sidenparaplyer,
dem de hade uppspända äfven. i det vackraste väder. Så
ekiperade, promenerade de en dag uppåt Drottninggatan,
till stor förlustelse för alla de mötte, och stannade slutligen
på Fenix, der de beställt en finare familjemiddag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
