Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Procentarne och deras arfvingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De började, som vanligt, vid bränvinsbordet, men slutade
också der, hvilket deremot är mindre vanligt. De reqvirerade
den ena bränvinsflaskan efter den andra, till uppasserskans
stora förvåning, och tömde deruppå minst ett dussin buteljer
bayerskt öl. Också var sällskapet tidigt temligen
»ankommet», såsom det heter, och murarens hustru hade
inslumrat på en stol. För hvarje nick hennes hufvud gjorde
nickade också de hvita plymerna i hennes hatt.
»Men ska då aldrig herrskapet sätta sig till bords?»
frågade otåligt uppasserskan.
»Nå, hvad har hon då för läckerbischen att bjuda på?»
frågade muraren, mycket sväfvande på målet.
»Åhjo, vi ha sköldpaddsoppa att börja med,»
underrättade uppasserskan.
»Hvad sa du, menniska?» skrek muraren, sättande
armarne i sidan; »ska du ge hederligt och rikt folk soppa
på paddor, din slyna?»
Hela familjen, som trodde sig vara föremål för drift eller
spektakel, rusade upp och öfverföll den stackars uppasserskan
med otidigheter, så att hon nödgades taga till flykten, och
sedan hon flytt, riktade de oregerliga sin harm mot
bordsservisen och möblerna. Följden blef, att det hederliga och
rika folket kördes på porten och hördes sedermera aldrig af
i Stockholm, men det berättades af dem, som närmare kände
till Myran och hans arfvingar, att inom ganska kort tid hela
arfvet var förskingradt, så att det icke heller den gången
var någon välsignelse med en girigs qvarlåtenskap.
I det rum, som Myran bebott, inflyttade emellertid en
ung flicka vid namn Therése, som försörjde sig med att
sy linnesöm och för öfrigt var en flitig och anständig
flicka. En natt tyckte hon sig i drömmen se en mager
och ful mansgestalt med stripigt hår närma sig hennes säng,
och hon hörde honom säga följande:
»Jag har förr hyrt detta rum, men har nu mitt eget
på östra sidan af Johannis kyrkogård. Alla grafvar omkring
min äro prydda med torf och blommor, det är endast min
som är utan, och det gör, att jag inte får någon ro i min
graf. Lägg för all del en liten krans på grafven, men det
behöfver visst inte vara af de dyraste blommorna.
Eterneller äro nog; de äro billigast och vara längst.»
Efter denna bön, som onekligen andades en viss
anspråkslöshet och sparsamhet, försvann vålnaden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
