Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En konungs gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han under hela denna tid icke förtärt annat än glace och
vindrufvor, och att han, till följd af allt detta, mer skulle
likna en vålnad än en menniska. Allt detta hade jag hört,
och likväl öfverträffade verkligheten all beskrifning och min
föreställning. Det fanns i detta ansigte ingenting annat än
ben, betäckt af ett blygrått skinn, och ett par ihåliga
glanslösa ögon. Jag hörde honom yttra till tjenstgörande
kammarherren med en bönfallande pipig röst, ofta afbruten af den
ihåligaste torrhosta, följande ord:
»Om jag blott finge fem minuters företräde, ty i annat
fall måste jag uppvakta hans majestät på Haga.»
Detta af honom, som under så många år varit van att
oanmäld och när som helst inträda hos Carl Johan. Det
skar mig i själen att nu höra och se honom nästan
förödmjuka sig för en vanlig kammarherre, hvilken än ryckte
på axlarna och än antog ett slags beskyddaremin.
»Obegripligt,» yttrade helt nära mig en hög militär,
»obegripligt, att excellensen är den ende som icke märker,
att hans efterhängsenhet generar.»
Jag tyckte mig i de närvarandes ansigten upptäcka
något som liknade löje, och likväl är det troligt, att alla
dessa uppvaktande för blott några månader tillbaka stått i
grefve Brahes förmak med böjda pannor och krökta ryggar.
Efter någon stund fingo jag och några andra tillsägelse att
återkomma en annan dag. Men när jag gick, hade ännu
icke Carl Johans gunstling fått företräde hos Carl Johans
efterträdare. Hvilken spegel för hofmän och konungafavoriter!
Jag styrde mina steg till Riddarholmen och
ångbåts-hamnen, dit jag hade ett’ ärende. Återvändande derifrån,
kom jag att taga vägen till Riddarholmskyrkan. Men just
som jag skulle passera förbi Gustavianska grafkoret, kände
jag mina fötter liksom fastnaglas vid marken och mitt bröst
fyllas af bäfvan. Jag tyckte mig nämligen genom grafkorets
öppna gluggar höra ett hemskt ljud, liknande den ihåliga
hosta, jag en timme förut hört i det kungliga förmaket. I
samma stund föll min blick på en hofvagn, som höll nära
kyrkan. Jag närmade mig vagnen.
»Hvems är ekipaget?» frågade jag kusken.
»Hans excellens Brahes,» svarade denne.
»Är excellensen i kyrkan?»
»Han är i grafkoret der.»
»Ensam?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
