Samlade arbeten / Berättelser 2. Bilder ur verkligheten. Del 2. En prestmans anteckningar / 229 (1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En konungs gunstling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Ja.»

»Brukar excellensen ofta vara der?»

»Hvarje dag, ibland två timmar.»

»Och alltid allena?»

»Alltid.»

Carl Johans likkista hade den tiden sin plats i
Gustavianska grafkoret. Grefve Brahe var då icke ensam der. Han
uppvaktade den döde lika
nitiskt som han
uppvaktat den lefvande, och
han gick oanmäld,
liksom han gått förr. Der
hade han också sin hela
makt, sitt hela
inflytande, men makten var
nu ett stoft, inflytandet
förstelnadt. Det finns
någonting värre än att
vara maktlös, och det
är att ha varit mäktig,
vara intet, när man varit
allt! Timmar, ja
minuter af saknad och
smärta uppväga hela
åratal af herrlighet och
fröjd. När ett palats
blir intet, då blir ett
grafkor allt.

Ill. G. P.[=Georg Pauli]

Ett par månader
der-efter stod grefve Brahes
katafalk på samma ställe
i Riddarholmskyrkan, der
Carl Johans stått. Med
skäl kunde derför Bottiger i sin ypperliga sång öfver Brahe
sjunga:

»Kungens marskalk nedlagt marskalksstafven,
Riksmarskalken följt sin kung i grafven.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>