Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelii skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyssnade med största uppmärksamhet, men till min förargelse
såg jag, att fröken Amanda, helt och hållet öra, icke hade
en enda blick för mig.
När jag slutat, sade Rosenstein: »Bra deklameradt,
kära Lindqvist; han är icke blott Stagnelii skugga, utan
äfven hans eko.»
Hela sällskapet skrattade lifligt, till och med fröken
Amanda drog på munnen. Jag uppbjöd hela min förmåga
att behaga och lyckades också väcka sällskapets odelade
bifall för hela aftonen. När vi togo afsked, hviskade fröken
Amanda till mig: »Stagnelii utseende rörde mig djupt; han
lider bestämdt af någon hemlig stor sorg, och jag deltager
innerligt i hans smärta; var så god, herr kunglig sekter,
besök honom och underrätta mig sedan, hvaraf han lider;
jag vill göra allt som står i min förmåga att trösta honom.»
Jag gick följande dag till Stagnelius, fann honom till
sängs mycket sjuk och underrättade fröken Amanda dérom.
Genast anmodade hon en utmärkt läkare att vårda skalden
och gick under ett par veckors tid emellanåt sjelf med sin
moder till honom. Slutligen, vid deras sista besök, då jag
var med, befanns Stagnelius död; fröken Amanda tryckte
en kyss på hans kalla panna. Det var den 23 april. *
Derefter var Amanda djupt sorgsen, besökte ofta Stagnelii
graf på Maria kyrkogård och prydde den ständigt med
friska blommor. Jag fick följa henne, och jag vann allt mer
hennes välvilja och i synnerhet hennes mors, för mina
trägna omsorger. Slutligen vågade jag fria till Amanda;
hon smålog, fast något kallt, men svarade till min stora
förtjusning: »Jag är ju för längesedan lorlofvad med Stagnelii
skugga!» På grund deraf och med tiennes mors bifall tog
jag ut lysning i Jakob, och sedan det var utlyst, bestämde
modern bröllopsdagen. Just som jag kände mig på höjden
af all lycksalighet med min sköna, fast något bleka brud
— men med nio mantal säteri i Östergötland — förklarade
hon, att jag misstagit mig om hennes mening och att
hon alldeles icke ville hafva mig till man. Med den
iskallaste min sade hon till mig: »Jag är förlofvad med
Stagnelii skugga, den verklige Stagnelius; ni är numera
blott min egen skugga.» Oaktadt allt hvad jag och hennes
mor säga henne om hennes skyldighet att, sedan det är
* Ar 1S23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
