Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En prinsessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undfägnades väl, ty han är en lustig ture, sjunger,
qvinti-lerar och dansar och kan en hel hop andra konster. Han
var med mej på andjagt pingstdagsmorgonen, men annandagen
var han med qvinfolken ute på abborrfiske, och hur han
metade och metade, så. . . Det skulle väl hin ha bjudit ut
den räkeln, om jag kunnat ana något sådant. Nu få vi
ingen ro för henne. Vi ha skämt bort henne, skall jag
säga, både hustru min och jag, för hon har fått göra hvad
hon vill, och derför är det som det är . . . Men klockan är
nära åtta, ser jag, och jag måste genast upp till grefve ...»
Landtbrukaren tystnade tvärt, i det han kastade en
skygg blick på oss, hvarefter han tog hatten och gick. Vi
hörde icke af honom på länge. Men en dag i förbigåendet
tittade jag in i Bäckstrands kryddbod, ty jag var nyfiken
att se, huru prinsessans blifvande gemål såg ut. Till
utseendet var han visst icke olämplig. Det var en hög,
väl-bildad ung gestalt med det friskaste och gladaste ansigte
och uttryckte sig lika artigt som ledigt, allt egenskaper som
mången gång uppväga både biskopsstift och kungadömen,
åtminstone i ungdomens ögon. Han hette Höglund och
var son till en kronfogde i Norrland, som vid sin död
lemnade efter sig en talrik familj utan tillgångar. Äldste
sonen, som vid sin faders död gick på gymnasium, måste,
knappast femton år gammal, ut i verlden för att söka sitt
lifsuppehälle och tog kondition i kryddbod. Gustaf Höglund
var väl anskrifven hos sin husbonde och skötte snart sagdt
hela rörelsen ensam.
Sådan var i få ord hjelten eller prinsen i denna lilla
berättelse. Nu åter till prinsessan.
En klar sommarmorgon fick jag besök af min
embets-broder, som föreslog en lustfärd till vår vän landtbrukaren,
för att ändtligen honorera vårt gamla löfte att en gång
besöka honom, smaka på hans ypperliga sparris och filbunke,
men framför allt förnya bekantskapen med prinsessan, som
vi en hel månad icke sett eller ens hört omtalas. Vi
kuskade åstad i en gammal bredschäs och körde in på
landt-brukarens gård en timme före middagen vid bästa lynne
och aptit. Landtbrukaren visade sig på trappan till verandan
med ena handen under hakan och den andra bakom örat,
ett tecken som något kylde af, om ej just vår goda aptit,
åtminstone vårt goda lynne.
Bilder w verkligheten. II. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
