Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En prinsessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Välkomna, hjertligt välkomna!» ropade han emellertid
och kom oss till möte; »ledsamt att jag inte fick veta af
det på förhand, ty här är ett bråk och ett fläng, så man
kan bli yr i mössan. Stig emellertid in, herrarne ä’
törstiga, kan jag väl tro . . . det fördömda ölet som surnat
för oss, och mor har inte haft tid att brygga . . . Men stig
på, stig på!»
I salen funno vi allt huller om buller, lådor utdragna
och reskoffertar på golfvet. Värden bad oss sitta ner; men
vi letade förgäfves efter en ledig stol, ty öfverallt lågo
saker hörande till fruntimmersgarderoben. Värden skyndade
genast in i ett inre rum, och vi hörde honom samtala med
sin hustru.
»Komma så här midt i stöket!» yttrade hon
bekym-merfullt; »hvad skall man ge dem till middagen? Prester
från Stockholm åtnöjas inte med småsmulor de . . . Jag
begriper aldrig, hvad jag skall ta till i en hast.»
»Åh, vrid halsen af ett par hönor,» svarade mannen,
som icke var rådlös.
»Hvem skall göra det, när alla pigorna ä’ i tvätten?»
frågade frun; »och för resten,» tilläde hon med verkligen
jemmerlig ton, »hvem har lust till det ena eller andra, när
man hvar stund är färdig att fälla tårar som ett treårsbarn.
Hvar är Vira? Jag har inte sett henne på hela förmiddagen.»
Vi hörde icke hvad mannen svarade, men efter någon
stund, hvarunder vi verkligen funderade på att resa vår
väg, kom vår värd in igen och förklarade med sin vanliga
öppenhet, att det visserligen för tillfället stode illa till i
huset, men att välmenandet och välkomnandet icke vore
mindre sanna och uppriktiga för det.
»Allt kommer deraf,» tilläde landtbrukaren, »att min
hustru är alldeles utom sig, och det kommer sig deraf, att
vår lilla Vira i morgon ska lemna oss och kanske för alltid.»
»Hvart ska hon då ta vägen?» frågade min kamrat.
»Hvem vet det?» yttrade landtbrukaren; »men utrikes
bär det.»
»Hvart?»
»Det ä’ hvarken jag eller hustru min kloka på.»
»Med hvem reser hon då, ty jag förmodar att hon ej
reser ensam?»
»Det kan jag inte heller svara på. Men det kan jag
säga, att berodde det på oss, så uppoffrade vi gerna vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
