- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 2. Bilder ur verkligheten. Del 2. En prestmans anteckningar /
260

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En prinsessa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»jag skall icke låta trampa på mig som en myra. Jag
vill inte öfverlemna mig åt en makt, hvars rättighet öfver
mig jag icke vill erkänna. Jag kan endast lyda dem jag
älskar!»

Jag förvånades lika mycket öfver dessa ord från en
så ung flickas mun, som öfver det beslutsamma uttrycket i
hennes sköna ansigte. En verklig prinsessa skulle icke ha
uttryckt sig med en mer imponerande hållning. Hvilka
voro väl denna flickas föräldrar, och hvilka voro deras
afsigter med henne? Dessa frågor gjorde jag mig sjelf, ty
att ett starkt nät snodde sig omkring detta guldskimrande
väsen, var lätt att finna; men hvem höll i trådarna, hvem
var spindeln? Jag visste det ej och fick aldrig veta det;
men att spindeln icke hade sin plats i den mörka vinkeln
af en vanlig boning, det var klart som dagen.

Hastigt såg jag den unga flickan skifta färg. Ett
obeskrifligt leende göt sig öfver hela hennes
ansigte;_ljung-eldarne i hennes ansigte sammandrogo sig till tvenne stjernor,
strålande af den mildaste glans; hon vände sitt guldlockiga
hufvud åt en af gångarne i trädgården och lade handen
på sitt hjerta, liksom’ var det med detta hon lyssnade.
Derefter lemnade hon med ett språng bersån och jagade af
som en hind öfver gången, knappast vidrörande sanden
med sina fötter.

Jag stannade någon stund qvar i bersån: jag ansåg
det ovärdigt att ens med en blick efterspana orsaken till
hennes nya själsrörelse och plötsliga försvinnande. Efter
någon stund återvände jag till verandan och kom just lagom
för att dricka kaffe, men förteg mitt sammanträffande med
prinsessan.

Kaffet dracks, och derpå bjödos vi på en temligen
stark toddy, hvilken vi på värdens envisa begäran måste
tömma snart sagdt i ett enda andetag.

»Nu ska vi laga oss en ny, ty det är icke godt att
toddyn varder allena,» förklarade landtbrukaren; »men innan
dess kunna vi göra en liten titt till potatislandet derborta
midt emot, som lofvar att ge den bästa skörd, fast den
ännu inte är i blom. Men hvad skock svedda kråkor, är
det jag ser!» röt han till, i det han reste sig och spärrade
upp sina stora ögon.

Vi följde vår värds blickar och upptäckte i fonden eller
midt uti det utvisade potatislandet ett par personer, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/2/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free