Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En prinsessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista åkerlapp för. att få behålla vår fosterdotter, som är
oss kärare, än eget barn skulle vara. Och berodde det på
henne, så reste hon hellre till grafven än från oss.»
Landtbrukarens röst blef något osäker vid dessa ord.
Emellertid bjöd han oss ut för att bese egorna, hvilket vi
också gjorde; vi funno allt godt. Återkomna från en
promenad, som pressat svetten ur våra pannor, funno vi
middagsbordet dukadt och ganska välförsedt, oaktadt
preludierna icke voro lofvande. Men hvarken värdinnan eller
»lilla Vira» visade sig. Vi tre slogo oss ned och gjorde
godt besked för oss. Efter måltiden-togo vi plats i verandan
för att afvakta kaffet. Men medan värden och min kamrat
språkade med hvarandra, gjorde jag ett slag i den lilla
fruktträdgården och hade icke tagit många steg, förrän jag
i en berså påträffade prinsessan, som satt med hufvudet
stödt mot armen och något blekare, än då jag första gången
såg henne. Hon spratt till vid min ankomst och stirrade
på mig som på en fullkomligt obekant.
Jag tog mig friheten att erinra henne om min person
och om mitt sammanträffande en gång med henne i
Stockholm, hvarefter jag småningom ledde samtalet in på hennes
förestående resa och skattade den lycklig, som i sin ungdom
får tillfälle att bese främmande länder och taga kännedom
om förhållanden, hvarom man förr icke ens drömt. Hon
syntes lyssna med uppmärksamhet, men under tiden spelade
ett ironiskt löje på hennes vackra läppar.
»Men jag har aldrig önskat resa,» förklarade hon
slutligen; »jag har inte velat lemna det hem, der jag tillbragt
min barndom, eller de goda menniskor, hos hvilka jag
aldrig funnit annat än det ömmaste bemötande och den mest
kärleksrika vård. Det är först nyligen jag fått veta, att de
icke äro mina föräldrar, och denna underrättelse har endast
ökat min ömhet och tacksamhet för dem. Personer, som
jag förr icke hört talas om, gripa nu in i mitt öde. Hvarför
ha de icke gjort det förut? Hvarför göra de det just nu?
De gjorde det icke, så vidt jag vet, när det gälde min
lycka. Men nu, när det gäller att bereda min olycka,
uppenbara de sig och stämpla mot mitt hjertas innerligaste
önskningar. Är jag då en simpel lekboll, bestämd att
kastas af händer, som jag aldrig fått trycka i mina? Men
jag skall inte, jag vill inte vara en lekboll i» ropade hon,
resande sig upp med purprad kind och ljungande ögonkast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
