Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ett sjåp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett sjåp.
En sommar vistades jag någon tid hos en inspektor på
ett större jernbruk i Roslagen. Jag hade gjort hans
bekantskap vid något tillfälle i Stockholm, och han hade
bjudit mig till sig. Inspektören åtnjöt mycket anseende i
orten och ansågs som en driftig man, hvilken förträffligt skötte
sin patrons angelägenheter och lika bra, som jag förmodar,
sina egna, ty man uppskattade honom äfven som en ganska
förmögen man. Han var i sina bästa år och hade det
redbaraste utseende. Han hade några år förut genom döden
förlorat sin hustru, och tvänne minderåriga döttrar voro nu
föremålen för hela hans ömhet. För deras undervisning
hade han skaffat sig en guvernant från Stockholm, öfver
hvilken han genast vid min ankomst mycket beklagade sig.
»Vet bror, jag har riktigt fått ett sjåp till lärarinna
för mina flickor,» yttrade han; »en bekant i Stockholm
rekommenderade henne hos mig, men det tackar jag honom
inte för . . . Inte har hon något sätt med barnen, och tafatt
är hon i hvad hon tager sig före, och jag trotsar hvem som
helst att få något annat ur hennes mun än ja och nej, och
dertill ser hon ut som om hon hvarje dag skulle blåsa bort.»
Jag fick snart se guvernanten, och hennes yttre
öfverens-stämde temligen med beskrifningen. Tjuguårig, ehuru hon
såg ut för att vara endast femton, var hon ytterst spenslig
och fin, blond, med blå ögon, dem hon syntes rädd för
att visa. Hennes hy var mjellhvit och genomskinlig,
rodnande till ibland, utan att man visste hvarför, och jag
tviflar på, att hon sjelf visste det. Dock låg det något
harmoniskt i det hela, och hennes händer och fötter voro
obeskrifligen fina och små. Det var onekligen svårt att få
något ord af henne; men man såg tydligen på uttrycket i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/2/0265.html
