Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett sjåp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes ansigte, att hon förstod och öfvervägde hvad man
sade, och att hon äfven hade svaret på läpparne, fast det
merendels stannade der. Hon hade abcboken att undervisa
uti, och hennes undervisningsmetod var icke sämre än
någon annans. På det hela taget gjorde hon på mig ett
godt intryck. De flesta taga för tafatthet hvad som i sjelfva
verket endast är den renaste oskuld, och visst är, att ju
försigtigare man tager ut sina steg vid inträdet i verlden,
desto säkrare tager man dem slutligen en dag.
Jag meddelade min vän inspektören min goda tanke
om guvernanten, men utan framgång.
»Ett sjåp är hon, och det blir hon, om hon också
lefde i hundra år,» förklarade bruksinspektören, och deruti
instämde allt bruksfolket och bruksbokhållarne i synnerhet,
hvilka drefvo för mycket nojs på den stackars flickans
bekostnad. Skämtande på sitt sätt, pikade de henne ofta vid
middagsbordet, dertill allt för mycket uppmuntrade af sin
förman, som vanligen skrattade åt ungherrarnes klumpiga skämt.
Guvernanten hade aldrig något ord till svar; hennes enda
svar var kindens rodnad, ett vackert svar otvifvelaktigt,
men som för hvardagsmenniskan är ofattligt. En gång, när
skämtet gick för långt, tog jag mig friheten att i hennes
närvaro allvarligen lexa upp ungherrarne med den verkan,
att de tystnade tvärt. Hon såg på mig med en blick så
vacker och vältalig, att jag aldrig glömmer den. Från den
stunden visade hon sig något mera tillgänglig och förtrolig
mot mig; men i allmänhet fortfor hon att mot andra visa
samma försagdhet och tystlåtenhet som förr.
En dag hade jag och inspektören varit på besök i
grannskapet. Sent återkommande till bruket, funno vi, när
vi körde in på gården, allt bruksfolket i rörelse och
sysselsatt med att släcka elden, som kommit lös i ena
flygel-byggnaden. Stor blef vår bestörtning, men lika stor vår
förvåning, när vi upptäckte, hvem det var som ledde
eldsläckningen och som alla maskinmessigt utan ringaste
invändning lydde. Det var ingen annan än guvernanten, »det
sjåpet». Vi sågo hennes spensliga gestalt ila från ena
stället till det andra och hörde henne utdela befallningar
med den klaraste och säkraste stämma i verlden, under det
att bruksbokhållarne sprungo omkring som yra höns. Just
som vi anlände, hörde vi henne tillsäga folket att uppresa
en brandstege mot hufvudbyggnaden, från hvars ena gafvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
