Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gäldenär?» upprepade komministern; »det är du också,
när jag rätt tänker efter: jag har af dig att fordra sex styfver,
som jag vann på brädspel för åtta dagar sedan räknadt
från i går. Men när jag summerar ihop de skodon du
skänkt mig till jul och andra högtider, så lärer väl icke
mycket återstå af min fordran. Sannerligen har du icke
sörjt bättre för mina fötter än jag för din själ, men det
senare har icke heller varit af nöden. Din själ är skuren
efter sin egen läst, och att lästen duger, det kan jag ge dig
betyg på, utan att behöfva kalla dig till husförhöret. Tack,
min vän, för mycket godt i detta lifvet och tag detta som
ett minne af mig.»
Dervid lade komministern på bordet ett stort guldur,
hvars tjocka boett erinrade om de s. k. »rofvorna» från ett
förgånget sekel.
»Detta ur har varit min salig faders,» upplyste han,
»men jag ärfde det icke. Det gick, liksom åtskilligt annat,
under klubban för att betäcka boets gäld. Det kom i
främmande hand och har sedan gått genom mångas händer; men
jag förlorade det aldrig ur sigte för det, ty jag hoppades
alltid kunna återköpa det. Slutligen efter många år
kom det till en guldsmed, men då fick jag fötter under
mig, må du tro, ty jag tänkte på degeln och smältugnen.
Jag köpte af guldsmeden det gamla uret, och sedan dess
har det legat inlåst i min gamla dragkista, ty det är för
gammalt att orka gå. Nu är det bara boetten som duger,
bara en gammal sko utan fot. Guld ej annat är än mull,
men minnet är ovanskligt. Derför ger jag dig det af godt
hjerta och tag det du på samma sätt!»
Skomakaren torkade sig i ögonen och vägrade länge,
men det halp ej. Han måste mottaga det gamla uret,
hvar-efter den gamle komministern lunkade sin väg. Efter några
dagars förlopp inställde sig skomakaren hos sin vän
komministern, lemnande honom qvittenser från dem som mottagit
paketen. Komministern kastade dem på elden, utan att ha
egnat dem en enda blick. Derefter bjöd han skomakaren
på ett parti brädspel och vann af sin vän ånyo en
sex-styfversslant, hvaröfver han uttryckte mycken belåtenhet och
glädje, men som han icke gaf kredit på.
Innan två månader förflutit, hvilade den gamle
komministern, det originalet, i jordens sköte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
