Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västen med perlemoknapparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dödgräfvarens hufvud sticka upp ur en graf, som han höll
pä att gräfva.
»God morgon, herr Svalbom!» helsade jag.
»Morgens!» helsade dödgräfvaren, utan att se upp ur
grafven.
»Tycker herr Svalbom om perlemoknappar i västen?»
frågade jag, tagande en kortare omväg.
»Sa du en sup i västen eller hvad sa du, din pys?»
frågade dödgräfvaren, fortsättande sitt arbete.
»Jag ville bara fråga hvad herr Svalbom tycker om
min splitter nya väst, som jag fått på min födelsedag i dag?»
»Fråga den här!» hänvisade mig dödgräfvaren, i det
han kastade upp ur grafven en dödskalle, som trillade fram
till mina fötter.
»Den här med tillbehör stoppade jag ner för sju år
sedan,» förkunnade dödgräfvaren; »det var den största
sprätt-hök på sin tid, och säkerligen hade han många flere västar
i sin garderob än du har knappar i din väst.»
Jag betraktade dödskallen utan att förskräckas. Jag
hade under mina otaliga lekar på kyrkogården, under mina
alldagliga språng öfver grafvar och hällar, sett för mycket
af dödens rustkammare för att känna någon bäfvan för den.
Hvad jag under tiden tänkte om döden, i fall jag ens
någonsin tänkte på den, minnes jag nu ej så noga. Kanske
ansåg jag det för alldeles nödvändigt, att en mängd
men-niskor myllades ner i jorden, på det jag, mina föräldrar
och åtskilliga andra, som jag kände och höll af, skulle få
så mycket större svängrum på jorden.
I detsamma slog Clara tornur ett slag, det slog två, slog
tre. Jag spratt till, jag kom en qvart för sent till skolan.
Som en pil flög jag uppför skoltrapporna och in i tertia.
Vid mitt inträde uppstod en graflik tystnad i klassen, och
allas blickar riktades på min person, men värst från sin
kateder glodde Guldbrand på mig.
»Custos, tag fram rottingen!» ljöd hans olycksbådande
stämma.
Men oförskräckt närmade jag mig katedern.
»Goda herr magister!» sade jag, »i dag får inte herr
magistern slå mig.»
»Häl» stönade Guldbrand, stirrande på mig.
»Jo, jag fyller mina tolf år i dag,» förkunnade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
