Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västen med perlemoknapparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guldbrand såg på mig som på en fåne. Han räknade
inga fridagar i den vägen.
»Min far har blåst för mig på morgonen,» fortfor jag,
»och min mor har gett mig den här vackra västen med
perlemoknapparne och den här saffransbullen för att traktera
mina kamrater med.»
Magistern såg en stund på mig, derefter såg han ned
i boken han hade framför sig.
»Sätt dig på din plats,» mumlade han slutligen, men
med en sällspord vekhet i rösten.
Jag dröjde ej att intaga min plats.
»Jag begriper inte hvad som gaf mig mod att säga
hvad jag nyss sade åt magistern,» yttrade jag till min
sidokamrat, Ekman, en för sin flit och sitt älskliga väsen allmänt
omtyckt gosse, men som till hela klassens stora bedröfvelse
dog ett år derefter.
»Hvad tror du sjelf?» frågade Ekman.
»Det var bestämdt perlemoknapparne i min nya väst,»
menade jag.
»Nej, kära Ekström,» förklarade Ekman, »den som gaf
dig mod, det var din beskedliga mor, som tittar fram ur
hvarje söm, ur hvarje tråd i det der vackra himmelsblå
tyget.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
