Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tacksägelseadress och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvilken spektakelmakare har hjelpt er med det här?»
frågade hon under ett oupphörligt fnissande.
Ehuru något stött öfver denna fråga, förklarade jag
likväl i få ord orsaken till adressen.
»Emilie är tokig,» yttrade modern, »hon vill stå tillreds
för hela verlden, men jag har redan tagit henne från det
Westergrenska sällskapet.»
»Hon bryter då sitt löfte!» ropade jag; »vi få då inte
den der recetten! Det är nedrigt!»
»Hör du, din galna pojke,» yttrade frun; »tror du, att
en elev vid kungl. maj:ts teater inte har annat att göra än
att mata skolråttor?»
»Skolråttor!» upprepade jag med billig harm; »det går
inga skolråttor i Clara högre lärdomsskola, och om det också
så vore,» tilläde jag, mätande med blicken den stora frun
från hufvud till fot, »så är ännu den katta icke skapad,
som skrämmer oss.»
»Jag tror du blir näsvis, pojke. Packa digpådörrn!»
ropade frun.
»Jag går, men jag vill ha skrifvelsen tillbaka,»
fordrade jag.
»Det vore väl synd att lemna från sig ett sådant
mästerstycke,» svarade frun; »seså, marsch pannkaka, annars
blir du bränd!»
Dervid öppnade hon dörren och tog mig vid armen
för att leda ut mig. Hvad var att göra? Jag gick, men
följdes utför trapporna af hennes son, den blifvande
bokbindaren, som hånskrattande räckte mig lång näsa. Kommen
utför sista trappan, vände jag mig mot min förföljare med
lyftad arm och gjorde hans näsa lika tjock som lång. Det
var åtminstone någon tröst i olyckan.
Man kan tänka sig uppståndelsen i klassen, när jag
redogjorde för utgången af mitt uppdrag. Vi sågo endast
bedrägeri från alla sidor, och vi beslöto hämnas. En kamrat
med namnet Kasten, son till hofjägaren vid Kräftriket,
utdelade bland oss ett halft dussin af sin fars jagtpipor.
Vidare fyllde vi våra fickor med skämd frukt och ännu
vådligare projektiler. Sålunda rustad, begaf sig en afton
hela klassen till Westergrens teater. Hvarje biljett kostade
sex skillingar. Således en ny oerhörd uppoffring, och det
för en för alltid förlorad sak. Westergren hade att glädja
sig åt ett fullt hus, ty vi fyllde nästan hela salongen. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
